tisdag 5 april 2016

Alla dessa papper. Och en hel del män.


Visste ni att man införde en lag 1908, en lag som begränsade hattnålarnas längd?


Jodå. Man - med betoning på man - var rädd för att suffragetter skulle använda dem som vapen. Jojo.


Sådan kunskap kan man få sig till livs om man tittar flitigt på Antiques Road Trip. Faktum är att man lär känna en massa historiskt betydande människor genom detta program. Mest män förstås, det var oftast de som fick chansen att göra något betydande utanför hemmets fyra väggar. Mest rika män förstås. Men inte bara.

Edward Rushton. John Muir. Charles Wade. "Poppa" Guttmann. George Albert Smith.

I lådan, där fjärrkontrollerna vilar från klåfingriga zapp-händer, ligger en massa män. Lappar fulla med män jag vill komma ihåg. Män som fått mig att gråta av beundran och respekt och förundran. Män som offrat tid och kraft och tankemöda på att rädda och roa och utveckla och hjälpa, andra och världen. Män som uppfunnit proteser och grävt tunnlar. Män som förstått värdet av naturvård långt innan ordet naturvård knappt ens var "uppfunnet". Män som utvecklat rörlig bild i början av filmens historia. Bortglömda män. Återupprättade män. Alla dessa fantastiska män!

När jag får tid. Till hösten kanske. Eller vintern. Eller så. Då. Då ska jag ta fram papperslapparna med alla namnen igen och läsa, läsa, läsa om dem som fört oss fram till där vi är idag. Visserligen är det nästan uteslutande brittiska män det handlar om här, men ibland är det bästa att begränsa sig något. Annars blir ämnet allt för stort. Ämnet män alltså. Detta oändligt intressanta ämne. ;)

På tal om något helt annat, fast ändå inte: "Det finns en tanke med allt som är placerat i det här hemmet." Så sa han, en av deltagarna i första delen av Vem bor här? Och det blev nästan en aha-upplevelse för mig. De orden sätter huvudet på spiken angående hur jag känner inför många hem som jag inte tycker om. (Till skillnad från han som sa det igår, jag tror bestämt att han gillade att det var just så.)

Men jag är rädd för allt som känns för tillrättalagt. Var sak på sin plats, är en annan sak, då handlar det om ordning och reda. Och det kan säkert vara bra att ha, om man är lagd åt det ordentliga hållet... Däremot, det här med att hela hemmet verkar arrangerat, tycker jag känns aningen konstlat och onaturligt. Kanske kastar jag sten i glashus nu, eftersom jag minsann kan vara en riktig stilleben-nörd när det gäller. Gillar ju att plocka och dona och fixa med mina saker. Möjligtvis en arbetsskada från mina dagar som dekoratör. Men ändå, det uppstår ingen dynamik i ett hem där allt känns för medvetet välkomponerat och strategiskt utplacerat. Jag tycker om när saker och ting träffar varandra av en slags slump, och tycke liksom bara råkar uppstår. Lite som med män.

:)
/helena

ps "Minussaldo på förklaringskontot". Ett citat från mannen. Mannen med stort M. Han håller på att skriva en spännande historia, och igår läste han upp det senaste stycket för mig. Han skriver så bra, tycker jag. Säreget och speciellt. Och jag blev så himla nyfiken på att få veta fortsättningen. "Det är jag också", sa han.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar