fredag 14 juli 2017

Lite naket, mellan tistlar och blodfingerört


-När var det? Frågade mannen. -När var det vi hade en vindstilla dag senast? Frågade han. Och jag svarade att det känns som att det var över en månad sedan. Men jag klagar inte, för den lätta sommarvinden för med sig så många bra saker åt mitt håll. 


Tänker alltid att jag ska anteckna allt. Alla små platser vi passerar. Alla skyltar som det står "Slottsruin 2" på. Alla naturreservat. Särskilt de som mest verkar bestå av snår. Särskilt dem vill jag återvända till, när vi inte har bråttom att förekomma mörkret hem.


Det började inte så bra, men slutade med en mogen kvinna. Turen till loppisen började med att jag lyckades skära mig på handkrämstuben. Efter att den nästan tomma, ihopklämda tuben sprutat ut en lång vit, oväntad sträng på den gröna mattan. Jag svor, blev tvungen att tvätta händerna en gång till för att vara tillräckligt ren för att hämta hushållspapper att torka upp det med. Det var nära att jag blödde på mattan också. Hittade i hastigheten bara ett plåster i form av ett stekt ägg (!). Det satt inte så bra, men mannen väntade redan på mig, så det fick ändå duga.


N. Castegren, står det längst ner till vänster. Konstnären som här i trakterna mest är känd för "Knallen". Symbolen för en stor del av vår bygds historia. Ni vet, dåtidens dammsugarförsäljare - de gick från gård till gård och sålde varor, bland annat tyg och textilier. Eller dammsugarförsäljare som knackar dörr är väl kanske också en förlegad företeelse? Ja. Jo. Vi får nog säga dåtidens internet-shopping istället. Knallen kom ända fram till dörren, precis som när du trycker på enter och beställer hem nästan allt du kan önska dig nuförtiden.

Vi stannade mitt emot färgbutiken för att ladda batterierna, efter det lyckade loppisbesöket. I fönstret hängde klassiska Tistlar. Av Dagmar Lodén. I krukorna utanför växte sibirisk vallmo och blodfingerört. Sedan åkte vi vidare. Ut på landet. Vi såg vi en räv, minst två katter, kor, hästar, betande rådjur, en Båtsman och en annan liten hund som hängde så gulligt med huvudet när den nyfiket betraktade sin omgivning.

"Varning för levande landsbygd", stod det på en skylt. Vid en avfolkad badplats tog vi dagens sista paus. Jag läste ett par nygamla nummer av Hem & Antik. Och en Antik & Auktion. Och mannen tog en tupplur och spelade Scrabble med sig själv. Han vann.

:)
/helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar