- Hur mycket kan det här ha kostat sammanlagt, egentligen?
Frågade han.
Och jag svarade så gott jag kunde.
Så gott jag mindes:
- Tja, nja, vad kan det bli?
Få se nu...
Favoritskjorta med små blommor på...plus blå, lagom tjock tröja...plus snygga, mörka jeans...plus nästan helt oanvända skinnskor och så den varma, goa kavajen då, som väl är det enda som har några verkliga vintage-år på nacken...
Cirka trehundra kronor kanske. Summa summarum. Ja, i alla fall inte mer än femhundra. En bra bit under femhundra kronor, skulle jag tro.
Svarade jag, så ärligt jag kunde.
Dyrare än så behöver det inte vara att handla second hand. Även om ordet billigt känns väldigt billigt att använda i det här sammanhanget. Vad det handlar om är ordet prisvärt. Och ordet miljövänligt.
Sedan är det förstås bara att tacka och bocka och ta emot från alla dem som sliter och slänger kläder innan de alls är slitna. Hm. Det där resonemanget går inte riktigt ihop. Summan av miljövänligheten blir en aning ojämn här på något sätt. Men vi får väl ändå lov att vara tacksamma över alla dem som lämnar in sina bara-lite-använda-kläder till second handaffärerna istället för att bara slänga dem.
Dessutom läste jag något väldigt positivt häromdagen: Att de som kan tänka sig att handla saker och ting second hand har ökat - rejält - i antal de senaste åren. Heja! Synd bara, att de flesta nämnde ordet billigt i sitt resonemang.
Ordet prisvärt borde prisas högre, tänker jag. Och hållbart.
Och vackert och spännande och intressant. Och mera särartat, som inte växer likadant på alla träd liksom.
Som vasen. Från Upsala-Ekeby. Den är inte ny. Självklart inte, men vad jag menar är; att den har funnits i min ägo i säkert minst 15 år. Alltså, den är inte nyinköpt.
Som själva sinnebilden av ordet organisk form. (Det blev visst två ord). Som direkt hämtad från naturen. Som om den kommit rakt upp ur myllan, eller vuxit på träd.
:)
/helena
ps Bältet! Jag glömde ju bältet. Jaja, det blir inte mer än femhundra i vilket fall som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar