Vädrar ny luft. Morgonluft. Imorgonluft. Krispig, klar, hög luft. Själv föredrar jag ju alltid natthimlen. Den är så mycket djupare. Innehåller så mycket mer. Sådant som stjärnor är byggda av.
Anyway. Om man är öppen för lite magi så kan man alltid ställa sig mitt i en mer än 500 år gammal byggnad och känna tidens vingslag svischa förbi en, som en sval bris över pannan. Det gjorde vi igår.
Eller så kan man bara stanna hemma och titta på film. Vi befinner oss mitt i stjärnstoftet från den ständigt lika trollbindande Claire Danes. Vet inte varför vi inte sett den här fina familjefilmen förut? Gullig. Rysligt gullig. Stardust, från 2007. Blanda inte ihop den med någon av alla de andra filmerna med samma titel bara.
Vill man ha högre tempo, och högre insatser, satsar man på Now you see me. Även den full av självlysande actors. Bland andra favoriten Morgan Freeman. Bara rösten får mig att rysa, av välbehag. Finns tydligen en två:a här också, en uppföljare. Och en tredje på g, verkar det som. Det är förstås inte alltid en fördel.
Kontrasterna alltså, ni vet att jag lärt mig att omfamna dem. Först en promenad runt en ruin med anor från 1100-talet, sedan bläddring i ett splitternytt inredningsmagasin fyllt av höstens trender. Livet alltså.
<3
/helena
ps Tror faktiskt att jag lyckades fånga bilden som är den hetaste kandidaten till uppdraget "Julkort anno 2017" igår. Och så kom jag på, nu, alldeles nyss, att jag inte berättat vilka som var de bästa filmerna vi såg sommaren 2017. Får lov att återkomma till det; om jag alls minns vilka de var nu... Jodå, det gör jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar