Hela serien är som en enda stor, varm filt. Visserligen en filt med lite riv i - en yllefilt, kanske? En filt fylld av vackra scenerier, vackra saker, vackra tankar om det som varit. Vackra, välgörande ändamål till de pengar som samlas in - till Children in need. Och vackra bilar!
Ni vet säkert vad jag pratar om - Antiques Road Trip, såklart. Världens bästa program för vintage-lovers. Yes, indeed. Så är det bara. Inget godtyckligt tyckande här inte.
Alla fina prylar som passerar revy, i alla fullsmockade antikaffärer. Om ordet ögongodis någonsin gjort större nytta än här är oklart. Små silversaker. Stora, rostiga saker. Och allt där emellan. Häromdagen hittade antikexpert Christina Trevanion precis ett sådant litet vitrinskåp som jag vill hitta. Åh, vad fint det var! Ett gammalt display-skåp för choklad, tror jag det var. Fint som snus, var det i vilket fall som helst.
Ni vet ju att jag inte gillar tobak och rökning, alls. Not at all. Men det är ändå en del av vår historia - förhoppningsvis även bokstavligen snart - och därför av historiskt värde och intresse. Själv har jag både stiliga askkoppar och påfågelsprydda cigarettetuier, bland mina små samlingar. Dubbelmoraliskt nog. Men, men. Även den typen av ting berättar ju något om det som varit. Därför föll jag för den stora, alldeles lagom rostiga, emaljskylten som auktionerades ut i ett av avsnitten.
Snart kan jag säkert slå något slags rekord, angående hur många gånger en och samma bloggerska kan skriva om en och samma serie. Många gånger är det. Många gånger blir det.
Höll själv på att missa att 8:an börjat sända en sprillans ny säsong. Varje vardagskväll klockan 18.00 är det dags att bänka sig en timma, för lite ohämmat brittiskt putter. Någon repris finns förstås också. Och möjlighet att se play-version (via viafree) för alla andra skärmar.
Hur var det då med yllet? Det riviga? Det som känns lite mindre mjukt mot skinnet. Det handlar om de historiska berättelser vi får oss till livs i varje avsnitt. Små mini-biografier över mänsklighetens ständiga följeslagare: uppfinningsrikedom, mod, kreativitet och upptäckarlusta.
Många av personporträtten är hjärtevärmande. De vidgar perspektiven, ökar förståelsen för det faktum att vi kan ha det så bra som vi har det, i vår del av världen, i dag. Som människor har slitit genom tiderna! Inget sitta bakom en datorskärm med en ständigt varm kopp te till hands där inte. Eller kaffe då.
Mycket handlar förstås om de två stora krigen. Och om allt som har kommit i deras kölvatten. På gott och ont. För hur knäppt det än låter så har ju många av våra bästa uppfinningar/upptäckter kommit till av nöden som konfliktsituationerna skapade. Som slitstarka kartor tillverkade av siden (!), bara för att nämna något.
Många av berättelserna berör djupt, som den om Laurie Lee. Poeten. Författaren. Han som skrev om sin barndoms Slad, i Cider with Rosie. Boken, som gavs ut 1959, är en på samma gång tidlös berättelse om att växa upp, om "växtvärk" - boken är alltså ett växtverk - och en bild av hur det kunde vara att växa upp just där och då - på engelsk landsbygd under och strax efter första världskrigets slut.
Cider med Roise... Hm, det tog ett tag innan jag mindes att vi ganska nyligen såg filmen från 2015. Med, alltid sevärda Samantha Morton i en av rollerna. Det finns visst två tidigare filmversioner också, en från 70-talet och en från slutet av 90-talet. Som sagt, en populär berättelse.
Kanske något att se en mörk, mysig kväll tillsammans med kidsen? Eller varför inte läsa högt ur boken tillsammans. Hittar flera prisvärda versioner när jag söker hos Bokbörsen. Bara ett litet tips, i all välmening.
:)
/helena
ps Glöm inte att titta ikapp på säsong fjorton av Antiques Road Trip nu då! Första avsnittet och de följande finns att ta del av här på viafree-play i ytterligare ungefär tre veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar