Bläddrar ibland bland Veckans alla händelser. Ni vet, i den tjocka, innehållsrika boken fylld av veckor. Fylld av: "... Porträtt, biografier, romaner, noveller, berättelser, poem, musik, reseskildringar, anekdoter, historiska bilder, Sverige i bilder, utlandet i bilder, illustrerade dagshändelser, sport M. M. , M. M. ..."
Boken med den tidstypiska, ornamenterade, slingrande, blommande framsidan. Veckan. Boken från 1907. Utgiven i Stockholm av E. Lindensteins Bokförlag.
Boken, som väckte mig en natt. Minns ni det? Hur den bara ramlade ur bokhyllan så där, som om den ville påminna om sin existens. Därför är den i flera delar numera. I mindre beståndsdelar, skulle man kunna säga.
Böcker, som inte är helt unika i sitt slag eller förstagångs upplagor eller jättejättejätte gamla, har ju inget pengavärde. Men det innebär naturligtvis inte att de inte kan vara väldigt värdefulla ändå.
"... Helt annorlunda gestaltar sig utseendet av handen på en typograf. Vid denna sysselsättning träda huvudsakligen högra handens tumme och pekfinger i aktion och endast spetsarna på dessa båda fingrar, vilka fatta typerna i de olika regalfacken och placera dem till ord och rader i den s. k. haken, som hålles i vänstra handen. Genom det fortsatta gripandet med tum- och pekfingerspetsarna inträder med tiden i följd av tryckresorptionen ett slags grop i benet och vävnaden på de ifrågavarande ställena av dessa fingrar. För övrigt är en typografs hand smal och likformad. Man har genast intrycket, att man icke har att göra med en vanlig arbetshand, en sådan som hos skomakaren, smeden, muraren och timmermannen. ..."
Helt ovärderliga, kan de vara - böckerna. Oskattbara. Rika på sitt innehåll. Så är det med den här boken, alltid hittar jag något spännande, intressant, eller något som blivit smått skrattretande med tidens gång och framfart. Den här gången hittar jag händer. Riktiga arbetarhänder. Grovhuggna och luggslitna. Händer, som får saker att hända, helt enkelt.
"Arbetets inflytande på handens form." Så heter texten, och jag tänkte att vi skulle ta oss ett par smakprov: "... Liksom hos många människor att arten av den dagliga sysselsättningen avpräglar sig i ansiktsdragen, så antager även handen under inflytande av samma, dagligen återkommande verksamhet med tiden ett egenartat utseende, som är karaktäristiskt för fingrarnas specifika användning och för sättet hos de olika handgreppen vid utövandet av ett bestämt arbete. ..."
Artikeln illustreras med ett antal väldigt otydliga svartvita bilder, föreställande just händer. "Vänstra handen på en 55-årig korgmakare. Högra handen på en 45-årig typograf. Högra handen på en 56-årig skomakare. Vänstra handen på en 33-årig smed. Vänstra handen på en 43-årig skräddare." Till saken hör att det inte går att se någon som helst skillnad på händerna här och nu, men kanske såg allt tydligare ut 1907?
"... Den omgestaltning, som handen under inflytandet av en sysselsättning antagit, är städse förblivande och återgår icke, emedan densamma icke blott beror på en förändring i de yttre hud- och muskelpartierna utan även har sin grund i hand- och fingerbenens transformationer, förtjockningen av vissa bendelar, förskjutningar i lederna och liknande processer. Gestaltförändringen uppstår därigenom att vid bestämda, sig allt jämt upprepande manipulationer samma partier av enskilda eller flera fingrar, handytorna eller tummens och lillfingrets balar enskilt eller förenade träda i aktion och äro utsatta för en större eller mindre kraftansträngning, strapatsering eller avnötning. ..."
Vi fortsätter en bit ner i handlingen (hand-lingen, är ni med?;): "... Betrakta vi t. ex. en skomakares hand, skola vi finna att densamma visar många egendomligheter. Det mest karaktäristiska hos den - vi tala om den högra handen - är tummen, den s. k. 'skomakaretummen', som är påfallande mycket bred och flack. Även de övriga fingrarna äro i sina övre partier bredare och plattare än fallet är hos en vanlig hand. Den högra tummens breda och flacka form härleder sig av det dagliga upprepade tryck, för vilket den är utsatt under såväl syarbetet som pliggningen och icke minst under formandet av det hårda sullädret, vilket sker med den egendomligt formade skomakarkniven och fordrar en betydande ansträngning. ..."
Nästa gång jag håller mannen i handen, då ska jag känna extra noga på fingertopparnas valkar. Tjocka lager av hud, till följd av ständigt tryckande på de rätta strängarna. Gitarrfingrar. Musikerhänder. Låter som musik i mina öron.
"... Som man ser, fordras det ett visst studium för att av formen på en människas hand sluta sig till arten av en individs arbete eller sysselsättning. ..."
:)
/helena
ps Den här veckan önskar jag mig en stor dos fingertoppskänsla - helt enkelt några väl valda avtryck på tangentbords- och kameraknappsfingrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar