tisdag 1 maj 2018

Spontant, slapphänt & lite slött


Sitter här i soffans massiva kuddhav och reflekterar. Det är en sådan dag idag. Vissa skulle kalla det en dålig dag. Men inte jag. För jag mår bra och bor i ett superbra land. Är tillsammans med en av världens mest älskvärda människor. Har gott kaffebröd (hallongrottor!) till kaffet. Och ett hem fyllt av minnen och ting som kan berätta någonting viktigt. Ting som talar. Till just mig.

En slö dag. Fast vi hade ambitioner. Mannen har i alla fall knåpat ihop ett korsord till mig. Och jag är så himla nöjd med slutresultatet av bilderna jag tog på just honom - mannen. Mannen och hans bas. Den gamla, snedhalsade basen. Den som mest är snygg numera.

Ljuset silar så vackert mellan de små gröna skotten utanför, och jag har vänt blad i almanackan med fotografier från flydda dagar. Ett par tavlor kom - med mycket möda och x antal svordomar - upp på väggen. Bakom mannens sängsida, fick kvinnorna jag berättade om igår, ta plats. Hannas foto. I ett av hemmets mörkaste hörn kommer de tretton kvinnorna få lugn och ro. Solen kommer inte att bleka deras ljusa ansikten mer. Här får de nog stanna. Även om jag alltid måste gå förbi något nyuppsatt sjuttioelva gånger, för att - med huvudet på sned - konstatera att "det där blir nog bra. Eller inte."

Rutigt och randigt och blommigt och prickigt, gör mig glad! Mönstermixar. Mönsterkrockar. Liv i luckan. Och hoppsan! Jag höll visst på att tappa kameran också. Men bara nästan. Den nya tavlan tappade vi dock helt, eller det var egentligen mannen som gjorde det, men jag tar på mig halva skulden för jag gav honom ett jättedåligt råd som ledde till "tappet". Glaset höll! Som tur var. Guldkanten runt det hela blev ändå mindre än tidigare, men vad gör det om hundra år, som de gamla och kloka brukar säga.

En tavla händer så lätt. Bättre många, många tavlor på väggen, än en i skogen. Eller hur det är man brukar säga. Nu ska jag försöka hitta en passande ram till mannen. Om han nu alls går att knuffa in i ett så fyrkantigt sammanhang.

:)
/helena

ps På tal om skogen... Har ni sett videon till Justin Timberlakes Man of The Woods? Det var mest för att jag saknade Jessica Biel, som jag hamnade där. I videon svischar hon förbi som en dansande älva, men såg ni henne i filmatiseringen av The Sinner? Oh my god! Vilken performance! Hon och Bill Pullman spelar (den rödrutiga) skjortan av det mesta i denna begåvade TV-dramathrillerserie. Se, se, se!

(Bry er inte om beskrivningen av handlingen på IMDb, där står det att hon dödar någon på gatan - det gör hon inte. Och så står det att en psykiater försöker gå till botten med det hela, men i själva verket är det den intressanta polisen, spelad av Pullman, som försöker hitta den dunkla motivbilden, djupt gömd inom den gåtfulla Cora, spelad av Biel).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar