Ibland blir det hur många bra bilder som helst, fast man bara slänger fram linsen lite nonchalant åt hyfsat rätt håll. Ibland får man kämpa lite mer.
Ibland får man - läs jag - inte så många bra bilder som är önskvärt eller som man tror. Den här gången var en sådan gång. Men, men. Ganska många bilder blev ändå okej. Och ändamålsenliga. Till både en, två och tre olika ändamål. Och så räckte de ju till en tjuvkik åt er också. Så jag får väl ändå vara ganska nöjd.
Vi tog en kaffe och glass på macken vid rondellen där vi snart skulle snurra vidare. Den här gången snuddade vi bara vid Lidköping, vi hade ett annat mål i tankarna.
Läckö Slott. Så vackert! Kanske för vackert för att låta sig fångas med det artificiella ögat. Vissa saker måste bara upplevas LIVE. Så är det. Har bara varit här en gång tidigare, när jag var liten. Eller halvliten kanske. Minns inga detaljer, mest bara att det var en mysig utflykt. Och att jag tyckte det var väldigt stort, så där som saker tenderar att förvandlas relativt till ens ålder.
Den bild som jag blev allra mest nöjd med ser ni här ovan. Den har inte det minsta med själva slottet att göra, men den berättar någonting om de vackra omgivningarna. Vattnet runtomkring - Vänern. Skärgård i inlandet. Och att här finns ett naturum (med ett r ja) för alla nature-lovers!
På vägen hem såg vi ett påkört rådjur, och en stackars kille som stod med hasardljusen på bilen och mobilen tätt intill örat. Bilen precis framför oss stannade och frågade om det var något de kunde göra.
Rådjuret levde. Det försökte resa sig upp. Brrrr. Rysningarna kröp utmed ryggraden. Men vi bestämde oss för att koncentrera oss på alla friska, skuttande, betande, jamande, pipande, flygande, gnäggande och högst levande djur som vi såg överallt.
Och jag sände en tacksam tanke över det faktum att det inte verkade vara något barn i bilen, som kört på rådjuret. För det är inte den typen av barndomsminnen man vill ha. Särskilt inte i samband med ett sagolikt vackert slott.
Vi kom, vi gick, och däremellan träffades vi av en nästan utplånande stark kvällssol. En sol som sände sin livgivande glöd rakt genom våra glada sommarväsen och den mäktiga byggnadens alla tornfönster.
:)
/helena
ps Snart, 9:e juni, börjar årets utställning på Läckö Slott. Det handlar om: Färg och form. 1700-tals fajanser från Östersjön. En utställning i samarbete med Nationalmuseum. Och Rörstrand Museum bidrar med evig grönska, bara att kliva in i: Den keramiska trädgården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar