onsdag 14 december 2016

Och vad gör ni då?


Själv sitter jag här och dagdrömmer. Om andra tider. Sitter här på min överansträngda rumpa och försöker få något gjort efter en tämligen icke-produktiv dag. Natten är min räddare, ännu en gång, även om jag försöker bli bättre på att sova på natten och jobba på dagen. Nattugglan försöker flyga in i tidigare vanor, och stanna där. Vådan av att styra det mesta av sin egen tid: det mynnar lätt ut i att hela dygnet förvandlas till en slags utspridd, utdragen arbetsdag.

Men, men, nu finns det verkligen ett starkt skäl att stanna uppe - MUSIKHJÄLPEN! Känns ju nästan som en lika viktigt tradition som självaste julen numera. Även barn i oroliga/krigsdrabbade delar av världen måste få gå i skola, så är det bara!

Tänker mest på riktigt bra nattmusik just nu. Önskar mig Patti Smith, såklart. Bästa bästa fina Patti. Because the night. Den är inte bara skriven av Springsteen, som vissa verkar tro. Patti är också upphovsman till denna sköna nattdänga. Om nu någon vet vad dänga betyder idag? Och så vill jag höra Black Eyed Peas. Hur är det den där bra går? Tonites gonna be a good night...a good good night.... Ungefär så va?

Hoppar upp och ner när Bee Gees' Stayin alive dyker upp bland allt nytt. Och tantvarningen är total när man finner sig själv sitta och undra varför det så sällan är någon riktigt mogen kvinna som får uppdraget att leda viktiga program som det här? Malena Ernman är förstås upptagen så här i strålande julmusik-tider, men annars kan jag tänka mig att hon vore fullständigt klockren som programledare, med stort socialt patos. Kanske kan hon cleara kalendern lite till MH-17? Drömma kan man alltid. Drömma, FÅR man.

Eller Lill-Babs. Är det någon som kan sprida värme och gemytlighet så är det väl hon? Jaja. Inget fel på årets trio, inte alls, men ibland längtar jag efter lite mer blandning. Och efter det lite mer oväntade. Med det sagt vill jag bara få tillägga att Kodjo är bäst. Bästa Kodjo, tänk att han orkade ett år till! Han kommer bli så saknad. Även om Lill-Babs skulle dyka upp 2017...

Annars då? Jo. Tycker det är så himla mysigt att tjuvkika in i alla adventspyntade fönster. Smyga runt husknutarna och spana på alla olika adventsstjärnor som finns. Och så har jag lyckats rensa ut lite fler dammiga böcker och lämnat in dem på Myrorna. Flera riktigt bra böcker faktiskt, några av dem helt olästa. Som en handbok för män - om hushållsarbete. (Hehe. Känns lite tramsig och sexistisk nu, men när jag köpte och gav den till mannen, för många år sedan, kändes den som en jättebra idé).

Ibland är det bättre att låta någon annan få chansen att läsa, än att gå runt den överfulla bokhyllan och muttra om mer tid. Bättre att släppa taget lite, än att benhårt fortsätta tro på att tiden ska bli mer elastisk framöver. -Snart, snart kommer jag få all tid i världen att läsa! Nej. Den där tiden kommer aldrig - utom under julledigheten, hoppas jag. Men då vill jag låna lite nytt. Lite annat. Lite sådant som inte känns nödvändigt att äga, bara låna. Som om det vore så bara.

Och ni, hör ni - Don't stop Believin'!

:)
/helena

ps Måste bara få säga att jag beundrar mannen. Han ska spela in pengar till musikhjälpen! På sin lediga tid ska han ställa sig i den lokala ICA-affären och spela. Hålla gitarrlådan öppen för alla som vill lägga en liten - eller större! - slant till allas vår framtid: Kidsen. Kidsen, mina vänner.

måndag 12 december 2016

Sprid ljus! Sprid ljus!


I sångboken: LÅT OCH LEK MED LÅTAR (1987) av Anders Bergsjö och Bengt Forsberg, där jag hittade Tomtarna på loftet häromveckan, hittade jag också en stämningsfull Lucia-sång. Tänkte att jag skulle dela med mig av den. Lite sent att lära sig den utantill förstås, men ni som kan noter hinner säkert börja tralla den i alla fall. Känns som att den här Lucian är en aning nydanande, samtidigt som den följer i relativt traditionella Lusse-spår. Alltid kul med lite nytt, uppblandat med det redan inövade och välkända. Inte sant?

Nytt och nytt förresten, boken med "roliga sånger och sånglekar" har ju snart 30 år på nacken, eller på bokryggen då. Svensk Skolmusik AB heter utgivaren. Jag hoppas, och tror, att ingen där misstycker att jag delar en sida ur deras skojiga, fina sångbok med er. Jag utgår ifrån att de tycker det är bra att jag sprider det goda ordet - och ljudet - på samma sätt som Lucia sprider sitt ljus. Alltså, här kommer de tre små verserna i sången Välkommen, Lucia:

1.
Välkommen Lucia, välkommen till oss.
Vi har längtat så efter dig.
Dina ljus lyser upp i vårt mörka hus.
Sprid ljus! Sprid ljus!

2.
Välkommen Lucia, välkommen till oss,
med den värme som bara du ger
till den som är glömd i sin ensamhet.
Ett ljus. Ett ljus.

3.
Välkommen Lucia, välkommen till oss.
Du kommer med kärlek och fred.
En önskan om frid i en orolig tid.
Ett ord: Vår jord.
Ett ljus: Vårt ljus.
Lucia.



<3
/helena

lördag 10 december 2016

Blommande smörgåstårta


Här kommer en murrig hälsning från vår egen lilla, enkla Nobelkväll. Här har inga tallrikar kraschat - än.


Änglarna är med oss ikväll. Den största ängeln skakar grädde just nu. Visp är för veklingar! Nej då, men att skaka i en påse sparar disk, och det blir ju ingen diskmaskinslös människa ledsen av. Något ska strax hällas upp ur en konservburk, tror det blir persikor. Bästa Swedish Grace-skålarna ska fyllas till brädden. De är ju så små.

Först skålade vi i apelsinlikör, för Alfred förstås!.

Annars bestod menyn av god, god julkorv med pommes Pers. Alltså pulvermos blandat med persiljeklipp. Gott, gott. Och snabblagat, så att man hinner hänga med i alla jäsande, pösande sköna konversationer runt TV-bordet. Jästceller och isande fasövergångar serveras på löpande, nobla band.

Och jag vet att det ska föreställa romantiska sommarängar på honnörsbordet, men visst ser det ut som en stor, lång, blommande smörgåstårta? De små aprikosfärgade blommorna underst är räkorna och det vippiga gröna överst ser precis ut som vajande dillkvistar. En vacker komposition hursomhelst.

Här hemma tänks inga djupa tankar ikväll, det får andra göra. Det har andra redan gjort - uppenbarligen. Nu serveras snart efterrätten och kaffedoften sprider sig från köket, runt hörnet och in hit till mig, och ända upp i mina glada näsborrar!

:)
/helena

fredag 9 december 2016

För många ingredienser?


Hur ska man hinna andas?

Det är Nobel och Lucia. Coola Kakan och hennes pappa ska åka tåg. Boken, som jag just börjat på, pockar på uppmärksamhet (gav mig på en hyllvärmare här hemma - Öken av en tidigare litteraturpristagare, J.M.G. Le Clézio, somnade efter mindre än tio sidor, men jag tänker inte ge upp!). Det är nära, så nära till Göteborg och där kan man kliva in genom portarna till Liseberg och julmysa, ända fram till mellandagarna faktiskt. Kolla om hoppande vattnet har frusit. Knappast. Det är ju en massa plusgrader (+7) ute. I alla fall just nu.

Och så vill jag se den klassiska dokumentären om/med Dylan: Don't look back (finns på SVT Play en månad till, under avdelningen dox). När ska man hinna kissa? Och öva på den nya Lucia-sången som jag hittade häromdagen? Jag bara undrar? Sedan har vi alla julmarknader, och som grädde på vintage-moset alla loppisar och välgörenhets second handaffärer, som bara skriker efter en.

Helst av allt vill jag bara stanna hemma, möjligtvis med undantag för att gå på ett museum jag pratat om att besöka länge. Lääänge. Annars vill jag bara äta för många pepparkakor och skriva några snigeljulkort (i tid för en gångs skull!), så att det dyker upp några snigeljulkort i ens egen låda och sprider den där speciella julstämningen som inget digitalt i hela världen kan sprida. Sedan, om jag fortfarande orkar hålla ögonen öppna, vill jag titta på min hett önskade och väldigt efterlängtade namnsdagspresent (har jag sagt att Mannen är bäst?!). Och mysa. Sa jag mysa?

Hoppas att ni får en någotsånär avslappnad och mycket lustfylld helg!

:)
/helena

ps Och om någon frågar hur ni mår i Nobel-helgen, så ska ni inte bara svara skapligt, utan veten-skapligt. Såklart.

torsdag 8 december 2016

En ängel till kaffet


Ska strax hälla upp dagens tredje kopp kaffe och hänga upp ängeln. Har bara inte hittat den perfekta platsen än. Den alldeles, alldeles perfekta platsen.


För den här ängeln kräver sin plats - det gör väl förresten alla änglar - men den här är så extra fin. Och skör.


Blått och genomskinligt glas. Turkosa stänk som blänker. Håret på ända. Och den lilla, lilla röda munnen! Det är ju det jag säger: Man vet aldrig vad man ska hitta där ute i den stora vida second hand-världen. Den här gången hittade jag något handtillverkat och vackert. Relativt unikt, förmodar jag. Och roligt! För bara ett par guldpengar.

Tretår, som sagt, och ett ljuvligt doftande äpple. Och hänga-ängel-bestyr.

:)
/helena

ps Kahawk, står det inristat i nederkanten av ängelns klänning (eller särk?). Kahawk, som i en slags ordrebus, en slags bokstavskombination bestående av Karin Westman och Håkan Blomqvist. Verkar som att de gör en massa vackert. Inte bara smått och gott, en del större och gott också.

tisdag 6 december 2016

Från småsten till småsten



Våga
Hoppa
Från hopp till sten till tuva
Liten tuva välter så lätt
Väger så lätt
Hopp
Hopp
Hopp
Och skutt i säng
Lägga sten
På bördan
Och hoppa upp på benen igen
Lägga sten på minnet
I fickorna
Allt är bara småsten
Småsten
Kvarnsten
Småsten
Tungt
Tungt
Heavy
Heavy metal
Glimrande
Gnejs
Hej svejs
Guldkant
Hästsvans
Råttfärgad
Ensidig
Men
Mångfacetterad
En av alla
Småsten
Småsten
Gråsten
Gråsprängd
Fröding
Frödinge
Ostkaka
Låta sig väl smaka
Ta mer
Ta mindre
Lova mer
Leva mindre
Leva större
Hoppa
På STOR fot
Lova lite till
Ta tillvara
Hamstra
Nötter
Idioter
Dra åt h-vete
Vetemjöl
Baka baka
liten pepparkaka
Ge
Mig
Ett
Nobelpris
I modellera
I konsten att stå ut
Eller
Böj den
Häll den
Släng den
Över mig
Berömmelsen
Duggar
Tätt
Av
Småsten
Allt är redan upptäckt
Avslöjat
Avtäckt
Uppväckt
Nedsänkt
Huvud
Värk
Ge mig ett Nobelpris
I pepparkakssmet
Köpedeg går också bra
Mjöla länge
Allt blir vitt
Kommer råd kommer tid
Det blir nog hjul i år också
Samma julspår
Småsten
Småsten
Vara tacksam
Bli lönsam
Så sina julspår
Spå sin julsådd
Försmådd
Oförstådd
Småsten
Småsten
Jular
Ut
I
Mörka
Natten
Få fnatten
Och lite i hatten
Håll ut
Håll
I
Sidan
Småsten
Småsten
Nu
Vänder
Det
Sig
Snart
Snart
I
Magen
Småsten
Småsten
Rimmar på måsten
Om man bara vill
Nu
Vänder
Det
Snart
Vinden
Och
Vågen
I
Råttsvansen
På
Repet
Som
Bara
Har
En
Enda
Ände
The
End
Hopp
Hopp
Hopp
Och
Skutt
Skutt
Skutt
Och
Mod
Mod
Mod
God
Modighet
God
Hjul
Fri
Hjula
Mod
Mod
Modig
God
God
Godmodig
Våga
Hoppa...
...s!


:)
/helena

måndag 5 december 2016

Och en portion Jesus


Det här ska handla om en av mina viktigaste arbetsuppgifter, och om två av mina största vintage-passioner.


Tallrikar och böcker. Passion, var ordet!


Tallrikar med intressanta motiv.


Och böcker med intressanta motiv. Sedan är det förstås alltid bra om handlingen har någon djupare mening också.


Ska vi vara ärliga, så var det mest åldern på den här boken som lockade. Det föråldrade språket och den personliga inskriptionen. Jesus är mest en symbol för mig. En symbol för en av de stora religionerna. En historiskt intressant person.

Själv är jag inte det minsta religiös egentligen, men mycket historiskt och kulturellt passionerad. Och ständigt lika fascinerad över hur människor alltid har lyckats blanda bort det allra viktigaste kortet i leken: Kärleken. Jag tror på kärleken. Bara den. Det räcker. För mig.

De stora religiösa riktningarna har visat prov på så mycket maktfullkomlighet genom århundradena, och därigenom ofta glömt bort det allra viktigaste. Den enda regel som behövs; den gyllene. Försök bara vara mot andra som du själv vill bli bemött, fritt tolkat. Som vanligt lättare sagt än gjort. Hur ska man hinna med allt? Hinna med att vara trevlig också? Maten ska ju stå på bordet - helst varje dag. Och tänderna ska borstas - även de längst bak. Bara att försöka göra sitt bästa. Men att stånga sig blodig är ingen idé, att vända andra kinden till, tror jag inte på. Jag tror, att man måste hålla på sin integritet och ta ansvar för sitt eget välmående i relation till andra. Vänd energitjuvarna ryggen och ägna dig åt dem som har vett att uppskatta dina omsorger. Lite så, tänker jag.

Julen är en sådan salig blandning. Av tomtar och änglar och kulor och granar och Jesus. Och så vill jag ha det. Vill minnas varför vi traditionellt firar jul, vill sjunga moderna julsånger och gamla psalmer. Vill känna det nymodiga och det anrika blandas, i hjärtat och själen. Och hemmet.

<3
/helena

ps En av mina viktigaste arbetsuppgifter innebär att hålla ordning på vårt - mannens och mitt - eget lilla, kulturella kontor här hemma. Det kan innebära en massa saker, men en av de roligare uppgifterna är att försöka hitta och plocka fram nya låtar och sånger till mannens arbete. Det vill säga hans day job. I och med att hans elevskara är så bred och varierad, så finns det många önskemål och aspekter att ta hänsyn till. Några vill ha det rockigare, några vill ha det mer finstilt. Några behöver röra på sig, andra vill så gärna sjunga med. Några trivs när det händer något nytt, andra mår bäst när de får höra det de brukar höra. I alla fall, igår plockade jag fram en sådan rolig och söt liten julvisa: Tomtarna på loftet, ur boken Låt och Lek med Låtar (Anders Bergsjö och Bengt Forsberg). Hör bara: "Jag är tomte jag och springer runt i husen och sätter fyr på alla juleljusen, för nu är det fart, ja, nu är det fest på loftet där tomtarna bor. Här sitter ingen still och nickar till för då får man en släng av sleven. Och är du utan jobb och går omkring som en snobb så får du sprätta alla önskebreven. ..."