Ängeln ljuger inte.

Det var ängeln som sa, eller egentligen mumlade hon mest, för hon är lite blyg: - Ska vi inte önska alla en riktigt skön fortsättning på helgen? - Nu när det är de allra, allra sista dagarna med julens ande närvarande, viskade hon vidare.  - Jo men det är väl klart att vi ska, svarade jag. - Självklart!

Så med hjälp av hästen...

...de djupa skogarna...

...och paret i släden som är på väg till...

...till kyrkan...

...vill Ängeln och jag önska er en riktigt skön fortsättning på helgen!



- Psst, psst! Det är den försynta med de rara lockarna igen, hon vill säga något mer:
- Ska vi inte berätta det där skojiga som hände förra veckan också? - Hm, vilket då, vad menar du? undrar jag. - Jo, du vet om Ferlin och "På spåret"... - Aha, du menar det, ja.
- Men tycker du verkligen att det är något att skriva om? frågar jag. - Ja-aa, det tycker jag! svarar den lilla vingbeprydda, något oblygt för att vara hon, funderar jag. - Okej, vi berättar väl då, säger jag.

Jo, det var så här; att förra fredagen när mannen var på konferens så spelade jag in den kvällens "På spåret", för jag tänkte att vi skulle titta på det tillsammans, som vi brukar göra, senare. Tidigare på fredagseftermiddagen gick jag runt med en dammtrasa i ena handen, jag försökte väl få det att verka som att jag skulle städa... - Ja, det såg nästan ut så, medger den guldlockiga. I alla fall; ögat var samtidigt på jakt efter något mer givande att sätta pupillen i. Det var då jag tog upp den gamla nötta Ferlinboken, bläddrade lite förstrött, hittade dikten om gränslandet mellan ljus och mörker, som jag skrev in härinne på lördagen, för att ni inte skulle gå miste om något så tänkvärt och fint. Sedan när mannen kom hem tittade vi på "På spåret" i inspelad version och gissa om jag blev förvånad när ett av resmålen var Filipstad! Och följdaktligen handlade några av frågorna om.... ja, just det: Ferlin!


- Ja, precis så var det, intygar Ängeln, som också har lite svårt att tro på slumpen ibland.


vi ses.
:)
- Vänta lite nu! ropar den lilla, du lovade ju! - Men är du säker på att det passar sig då?, tvekar jag. - Är den inte för sorglig, när vi faktiskt kom in hit för att önska trevlig fortsättning på helgen? - Näe, hävdar den rosaskimrande bestämt. Lite allvarlig kanske, men vacker:

Två människor

Min syster är i himlen, sa den lille kavat,
Guds vackraste ängel är hennes lekkamrat.

Hon kommer nog tillbaka till oss igen och bor,
men annars ska jag fara dit när jag blir stor.

Och piltens lockar glänste i ampelns bleka brand...
Och farbror strök dem, varligt,
med sin magra tunga hand.

 /av Nils Ferlin, ur en Döddansares visor.




Jag gör ett nytt försök, det går nog bra nu, för Ängeln verkar ha somnat...
vi hörs
:)
/helena





ps Nu när julen definitivt är slut, slut, slut... gläder det mig lite extra att jag hittade den fint randade Rörstrandslyktan (den till vänster), för en tia!, i en välgörenhetsbutik för ett par veckor sedan. Det finns ett ljuslykteliv efter juleljusen!