Två små ljus

När jag slängde en snabb blick på morgon-tv i morse råkade jag - en sanning med modifikation - jag var helt enkelt uttråkad på allt prat om olika partiledares vara eller icke vara. Så jag zappade helt avsiktligt över till SVT 2 där de visade en repris av gårdagens officiella minnesceremoni. Till minne av förintelsens offer. Då blev jag glad. ?!? Jo, jag ska förklara: Göran Persson fick motta ett diplom för sina insatser - för initiativ och arbete med "Levande historia". Där "... om detta må ni berätta ..." är en stor del. Det gjorde mig glad!

Borde vi inte få se mera sådant? Jag menar gränsöverskridande arbeten. Samarbeten. Över landsgränser, kulturgränser, språkbarriärer, tidszoner, men kanske tänker jag främst på initiativ över parti- och blockgränser just nu. Just nu när det tjafsas så mycket i alla morgon- OCH kvällsnyheter om interna stridigheter och persondrev.

Är inte det precis vad vi behöver se just nu? Mera förståelse för människors olikheter, personliga unika egenskaper. Om vi tittar ytterligare lite längre fram med våra närsynta två (oavsett vilken färg våra irisar råkar ha!) så kan vi inte gärna undgå att se att alla likheterna - oss människor emellan - trots allt - alltid är fler. Allt som förenar oss finns här inbyggt. I mänsklighetens DNA.



Två små ljus vill jag tända. Så här i den elfte timmen. Ett för de som fick sina liv utplånade på ett omänskligt vis. Och ett för oss som finns här i dag. Må vi aldrig glömma. Må vi aldrig glömma att berätta.


/helena




ps Läs gärna ; mest en söt historia,  om min tacksamhet gentemot den lilla lättspringande mamman här!

ps Jag ska försöka ta mig tid att se SVT-dokumentären som sändes häromdagen. Och även den som sändes tidigare i kväll. Som tur är finns båda, ett tag framöver, på PLAY. Så att ingen behöver missa dem.