- Förra helgen hånlog de lätta molnen från den blåa himlen.
- Min kropp protesterade efter för mycket. För mycket av allt.
- Utsikten lämnade mycket i övrigt att önska. Även om jag älskar min gamla sovrumstaklampa.
- Solen retades.
- Solen fortsatte att retas genom att påpeka allt som behöver göras. Arkivera och gå vidare liksom.
- Genom fönsterglipan hördes röster, glada barnaröster från lekparken mittemot.
- Inte skuggan av en chans att orka gå ut, hade jag.
- På skänken, buffén säger vissa, solade både den lilla pappan och den ståtliga blå Elgen.
- Vad kul det måste vara att ha en massa barndomsbilder med en massa liv i! Tänkte jag.
- Flaskor.
- Paul heter förstås McCartney i efternamn och det gjorde hans fotobegåvade fru Linda också.
- För att inte få liggsår...
- ...stapplade jag lite vimmelkantigt ut i köket en stund.
- Kameran höll mig i handen.
- Allt var sig likt. Nästan. En tygkasse är faktiskt helt ny, den sticker ut lite bland allt det "second handa".
- Sedan blev det lite för mycket diskbänksrealism för min smak.
- Jag tog omvägen förbi skrivbordet. Skickade in en talong. Jag SKA vinna en termos. SKA.
- Tillbaka till "brottsplatsen". The master bed. ;)
- Åååhhh, finfina katten låg redan där i sänghalmen. Ett sällskap som heter duga. Eller Kurre kanske?
Nu har jag lånat om den två gånger. Kan inte riktigt få nog. Ett helt liv i bilder. Väl valda delar åtminstone. Men vad säger det om mig egentligen - att det är djurbilderna som jag älskar mest, trots att boken, också, är full av själfulla foton på fina människor. Stjärnor!
Ni kommer kanske ihåg att jag skrev om den här! Och sedan lånade jag hem den här!
vi hörs.
:)
/helena - still standing - efter en helt annan helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar