Den evigaste av de eviga

Kontraster. Mellan gammalt & nytt. Vackert & fult. Välpolerat & oborstat. Jag gillar dem. Därför får ni träffa Eva idag. Dagen efter att ni fick se mina nya, men ändå second hand-inköpta kuddöverdrag.

Minnen. Inte bara därför förstås. Utan även för att hon är så fin. Eva. Eller det vet jag egentligen inte, men hennes ask är i alla fall fin, det vet jag. Nästan vacker. Uttänkt. Väldekorerad. Femtio kronor kostade den, på dödsboauktion. Jag vet, det låter så trist det där dba-ordet och förklarar så dåligt om allt fint som man kan få se genom en människas efterlämnade, älskade ting.

Detaljer. Någon som har brytt sig om de små beståndsdelarna har gjort Evas träskrin. Vad som har förvarats i den lilla, snart 110-åriga lådan, genom alla årtionden vet kanske bara hon, flickan på e, som blev kvinnan på e. Och så jag nu då. Eva är en av de kvinnor som inspirerade mig att starta 'eviga kvinnor'. Elsy och Ester är två av de andra. Läs gärna om dem här!

Uppvaktning. Kanske är det den första födelsedagspresenten eller en dopgåva. Året är 1903, datumet den artonde i dennes (som man sa förr:).

Inspiration. Juni 1903. Mitt i den blommande jugendtiden. Någon har lagt ner sina händers skicklighet i träets ådring. Ett marmorerat landskap. Träd och moln och sten och... en tanke bakom motivet? Det tror jag.



Startskott. Nu, just i detta nu börjar en serie jag vill se. Om livets början. Den vill jag inte missa! (Jag tror att det är krystvärkar jag hör, uj)
:)
/helena



ps "Space may be used for correspondence" heter inlägget om mor & barn & konstnären bakom det inramade gamla vykortet. Om ni vill läsa lite mera.