Anna, Sigge & Tord

Vi befinner oss någonstans i början av trettiotalet. Eller de då, Anna, Sigge och så Tord. Tord som ganska många år senare skulle bli Mannens pappa. Eller far som man ofta sa. Platsen vet vi inte så mycket om. Det skulle kunna vara Västerås, men lika gärna någon annan lagom stor stad i vårt avlånga land. För Sigge var känd för att vara en händig och driftig man, en man som också bytte arbetsplats ibland.

Vid sin sida hade han Anna. - En sådan där riktigt rar och bra farmor var hon, säger Mannen.

- Undrar vem som tog bilden?, säger jag. Storebror Stig?

Vart var de på väg? De ser så glada och finklädda ut. Kanske skulle de på kalas? Utflykt?

********

De senaste dagarna har varit fyllda av svart/vita upplevelser. Vi såg den lätt hårdkokta, spännande film-noir-filmen; 'Kvinna utan samvete'. Med rappa repliker, ord som liksom studsar mellan karaktärerna, likt flipperspelskulor. (Det där kom jag tyvärr inte på själv, det var Fredrik Sahlin som sa något liknande i introt till denna Filmklubben-film.)

Billy Wilder, regissören bakom filmen, har också gjort en av mina absoluta favoriter bland årgångarna äldre rullar. 'Some like it hot'! Yes. Med superdupersköna Jack Lemon och the one and only Marilyn M. Själv älskar jag inte alltid värmen, men 'I hetaste laget' kan det aldrig bli för hett!

*******

Och så såg vi 'Letters from Iwo Jima'. Suck. Alla dessa krig. Tar de aldrig slut? Men Clint Eastwood förnekar sig inte, han kan göra film, den mannen. Även om det är riktigt jobbigt att ta del av krigets detaljerade fasor, så påminner filmen om något viktigt - att våga se saker, händelser, personer, epoker, krig ur flera perspektiv. Viktigt, viktigt.

 Nästan hela filmen är gjord i gråskala. Utom vissa röda detaljer, som mittpunkten i Japans flagga.

******

Båda filmerna påminde mig om min svärfar. Det låter kanske knasigt att tänka på sin svärfar när man ser en deckare och en ganska brutal krigsfilm?! Men så konstigt är det faktiskt inte. I 'Kvinna utan samvete' är det mest tiden, trettiotalet som påminner om bilden här ovan. Och att män bar hatt! Åtminstone vid högtidliga tillfällen. Man in hat. Kul och stiligt.

I 'Letters from Iwo Jima' förekommer det en häst, Jupiter, den förde mina tankar i riktning mot en del andra fotografier. Med svärfar på hästryggen.

*****

I alla fall, bilden är fin. Och i dagarna skulle Tord fyllt år. Och Arthur. Min morfar. Så de här raderna är ett sätt att minnas och en chans att visa upp det nostalgiska fotografiet. Låta födelsedagshyllningen/arna komma på pränt istället för att bara viska dem i vinden. Om ni förstår hur jag menar? Det tror jag nog att ni gör.

****

:)

/helena

ps Tyvärr har jag inte lyckats komma ihåg att prata med mamma om mina egna barndomshemsbyrålådsnedstoppade - puh - barndomsbilder än, de som jag så gärna vill plåga er med. He, he. Från lite andra tider. Det glada... ja, ni vet.