Så, då var det äntligen läxredovisningsdags. Ord på ord på ord på ord på ord poesi. Ni vet läxan som förvandlades till bakläxa. Känns som en bra dag för bak idag. Pizzabak? Inbakad ordpizza? Det är ju ändå fredag. Inbakad ordpoesibakläxepizza!
Smaklig mål(i munnen)tid!:
Jag skriver några lurviga pekfingervarv mot din mage, min mage;
Saknar dig, längtar. Sparar orden i känselbanken, ditt konto där bara växer.
- Din längtan är för gränslös, säger den som vet allt,
men aldrig förstår att min längtan
är lika tjock och luddig som vinterpälsen.
Den får inte plats bakom glas och ram.
Som en lite sliten slinga runt min hals. Som en varmbakad kringla runt mitt hjärta.
Din svans, min svans.
Dina tassar, mina tassar mot mitt hala, tomma golv. Tysta trampdynor.
Dina morrhår, mina morrhår. De rör vid det innersta,
de vibrerar min längtan varm.
Min, bara min, osunda längtan. Olustig, oåterkallelig, oåtkomlig.
Dina knarrande små steg i den ekande parketten. Kanske små steg för alla andra i mänskligheten, men stora för mig och min längtan.
Min näsa, din nos. Nos mot näsa hittar vår längtan lite lugn.
- Du måste göra den till en exlängtan snart, säger de som vet. Men de vet ingenting, för min längtan är inte till salu. Den går bara att mäta i kattfötter. Min guldmyntkattfot blommar, för alltid, utan rabatt, den går inte att sälja för pengar, för så många finns inte.
Min nos, din nos. Nos mot nos hittar vår längtan lite ro. Vila.
- Älsklingsskatt, sa jag att jag saknar dig?
/helena - efter ganska så exakt fyra månader, and still counting, utan sin bästa, lurvigaste vän.
ps Ni rättade väl mig? Bockade av de fem orden? Fick jag en liten guldmyntskattfotstjärna i kanten? Trots bakläxa och försening? En liten, liten? Snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar