Avsändare okänd 6

På frågan: Varför? hade hon inget annat svar än kärleken. Men på något oförklarligt sätt så fick de det att verka så futtigt. Bara kärleken. Hon fick ofta en känsla av att den där medlidande svarsblicken betydde precis det; att det inte var tillräckligt. Med bara kärlek. Kär lek.

Brevet hon skriver är långt. Längre än något annat. Längre än längst. Hon njuter av att fylla på med alltfler uppstaplade verb. Nästan inga är roliga eller snabba, mest blir det långsamma, lata verb. Verb som lättjefulla kattdjur. Det finns ett klösande där någonstans, men det är inte uppenbart vid första anblicken av den loja kissen. Verbkissen.  

Känslan att skriva är obeskrivligt njutbar när hon slipper påpekande om att tänka på att brodera ut beskrivningarna mer. Och när hon slipper närvara vid de hövliga utvärderingssamtalen. De som så ofta kom att handla om: att det nog skulle vara till fördel för texterna  - som helhet - om hon kunde begränsa antalet tankar, som hon lät sina karaktärer tänka. Åtminstone något. Kunde det exempelvis inte räcka om de tänkte en i taget? 

?!? 

- Mera yta åt folket! brukade Anna skämtsamt säga. Anna H. Anna Highfive. Fast egentligen hade hennes bullriga redaktör ett helt annat efternamn. Men det började på h, det gjorde det.

Ibland kunde det, i och för sig, vara välbehövligt med en utflykt, bara smita en liten bit bort från de ämnen som verkligen brände. Då kunde det nästan kännas lite befriande med det där tids- och rumsbroderandet.  

Även om hon egentligen inte alls brydde sig om hur rummen såg ut. Hur några rum såg ut. Det var rummen innanför som engagerade. De som fanns innanför den sköra huden. Outgrundliga rum. Inte som brunnar eller hav. Snarare som korvspad. 

Eller som en åldrad ögonlins. Grumlig. När den; linsen, eller det; livet - förvandlats till något ogenomträngligt och mera perceptionströgt, så förlorar den/det ändå inte hela sitt fokus. Eller för den delen, all sin förmåga att uppfatta snabba oförutsedda rörelser i mörkret. Sådana rörelser ger alltid avtryck. Oavsett om man är blind. Eller döv. Eller dum.

:)
/helena