lördag 26 december 2015

Och lupiner i vägkanten


Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro... Har nynnat på den sedan igår. Sedan igår morse. Tidigt. Sedan julottan. Tro, jag vill känna tro... Jag tror, så oreligiös jag är, att vi är många som behöver känna lite mera tro just nu. Tro på varandra, kärleken och, ja, hela mänskligheten. Marie Fredrikssons ord fick en ny innebörd för mig när de ljöd upp i det höga kyrkovalvet under ett par andäktiga morgonminuter. Orden om ljus och frihet, tätt sammanvävda med den stilla natten och den glimmande morgonen.

Älskar att återupptäcka, återuppväcka, musikaliska möten så här. Så fin sång! Lyssna bara.


Önskar att vi tagit oss mer tid att gå på konserter under de mörka decemberdagarna, det är något speciellt, nästan lite magiskt, med sångerna som ljuder i, och inför, juletid. Tur att vi orkade släpa oss upp till julottan i alla fall. Det är helt klart en upplevelse utöver det vanliga, särskilt för oss som sällan sätter våra oborstade skor innanför kyrkans portar.

Blandningen av människor i bänkarna, även om de med vitt och grått hår överväger. Lite falsksång här och var. Någon som nyser så det ekar i koret. Barn, som så självklart tar plats med sitt pladder och sitt gulliga buller. Organisten som ökar tempot hela tiden. Skönt rådande operfektionism. Sådant som jag gillar, när det haltar lite. Går i gång på, som Ernst K brukar säga.

Kom att tänka på den lilla vägen ut till Seglora. De röda, höga fönstren på kyrkan där, de är så vackra. Ljumma sommarkvällar tar vi gärna en liten avstickare ut på den vägen. Vägen som Boråsarna förr tog mot västkusten. En kväll var det rent trolsk stämning på tillbakavägen, minns jag. Ett hus bortom ängen var nästan fullständigt dolt i dimman. När man kör genom det gröna landskapet är det lätt att känna tro. Tilltro att det löser sig. Att naturen finner vägar. Men vi måste nog vara beredda att hjälpa den en hel del på traven, är jag rädd.

<3
/helena

ps Skulle aldrig få för mig att gå ur kyrkan, fast jag inte är aktivt gudstroende. Det är lätt att glömma bort det viktiga sociala arbete som kyrkan också utför. Hur de finns där för de utsatta och mindre bemedlade. Känns extra viktigt nu när vindarna, återigen, blåser kraftigt och kallt från höger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar