söndag 29 juli 2018

Jag hade en gång en lakritsbåt


Kommer ni ihåg, att jag berättade i våras, att jag håller på med en fotogrej som jag kallar för "Lek med maten"? Här är en av de bilderna. Det färdiga resultatet. Tror jag.


Vilka är då kriterierna jag har satt upp för det här bildprojektet? Jo, det ska handla om mat i någon form. Åtminstone innehålla något som går att äta. Gärna med hyfsat god aptit.


Ett vintage-element måste adderas till receptet, förlåt, konceptet. Minst ett vintage-föremål alltså.


Som ett friskt, blått, böljande Aino Aalto-fat. En assiett. (Asch, jag kan verkligen inte stava till assiett. Fick prova fyra gånger innan rättstavningsprogrammet godkände mig...).


Kanske ska jag nöja mig med att stanna redigeringen här? Hm, ja kanske.

I vilket fall som helst är jag supernöjd med hur min gott och blandat-båt ligger och guppar i det solbestrukna glasfats havet. Hur lakritsbåten makligt guppar fram över den blanka ytan. Hur den bara måttligt längtar efter att få lägga till vid närmaste varma parkettstrand.

:)
/helena

ps Funderade på att leka med ett par knäckebröd också. Men de skulle vi visst äta, tyckte mannen. De är ju så himla goda: Runda och goda knäckebröd med sesam och havssalt. Från Wasa, tror jag. De funkar finfint som en del i kampen att försöka behålla salt- och vätskebalansen i något så när bra form, i dessa de svettigaste av svettsvettiga tider.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar