fredag 10 juli 2020

...eller handlar det om inkvotering?


Vi börjar väl med lite knätofs. Hej hopp min sköna, vi skall dansa i det gröna! Två dansanta parvaser.


Charlie, Charlie, Charlie. Chaplin. I en något osmickrande version, måste jag säga. Den annars så glada och gulliga mustaschen får honom här mest att likna en arg och otäck person som startade ett världskrig...

Och skjortan, vad händer med den? Ser mest ut som att gylfen är öppen ju. Jaja, kul är den ju ändå - lampan. Och lyser gör den. Men det är ändå den lilla lampan bredvid som är finast. Kul. Kul som i kullampa.


Ser ni honom? Tomten? Där han står och kikar ut? Kanske spanar han efter snö. Snö och frost och istappar. Det får han allt spana sig i månen efter, för här ska det allt förbli och vara sommar ett bra tag till! Eller hur?


Hm. Vad handlar det här om egentligen? En årstidskavalkad? (Sommar, höst och vinter. Våren fick inte plats och är ändå så långt borta?). Eller rör det sig om lite vanlig, ovanlig vintage bara? Och en påminnelse om att det är nu, nu, nu det går att fynda de bästa julsakerna där ute i den stora vida vintage-världen.

Eller råder det sommartorka bland inläggsidéerna? Hm. Eller snackar vi kanske om det populära ordet kvotering? Kan det helt enkelt handla om manlig inkvotering?

:)
/helena

ps Bilderna är tagna igår. På utflykt. Och på hemväg. Tomten passerar vi ganska ofta, och jag hoppas att inte tomtemor eller så blir arg för att jag fotat in i hennes trädgård, tänker mig att det är okej att fota när man låter tomten stå så där öppet och längta mot jul. Innan dess passerade vi Dalsjöfors och dess välplacerade antikaffär. Bara att stanna till och drömma och window-shoppa loss en kort sekund av en annars lång och ögonbedövande vacker sommarkväll. Sedan passerade vi fler gårdar och torp och lokala gårdsbutiker. Såå fint det är där ute i det gröna nu alltså. Hej hopp! Och extra fint blir allting förstås i aftonsolens varma sken.

1 kommentar:

  1. Alf Henriksson totade en gång ihop dessa rader:

    Midsommarnattens köld är hård,
    stjärnorna glimmar och tindrar.
    Tomten vandrar på enslig gård,
    något som ingenting hindrar.
    Månen lyser på mossa och lav.
    Folket i stugan har gett sig av.
    Kunde de göra annat?
    Endast tomten har stannat.

    Här har han sett dem, far och son,
    led efter led florera.
    Nu är det stopp, ty härifrån
    avflyttar ingen mera.
    Tidens strukturrationella ström
    bortspolar tomtens evighetsdröm.
    Snön har smält bort på taken.
    Haver man hört på maken.

    <3 Mannen

    SvaraRadera