Jodå. Det stämmer, ni har sett den här bilden förut. Fast ändå inte. Jag gjorde den i några olika versioner. Den här är lite blekare i tonen än den som blev sommaren 2020:s presentationsbild i början av juni. Den här får symbolisera att det fortfarande inte är nyttigt att ligga och pressa fram en solbränna, även om just den här sommaren handlar mer om annat. Om viktigare saker än solbrännans vara eller inte vara.
Himlen är mörk. Träden gör sin dans i takt med sin vän vinden. Och allt det somrigaste står lite på vänt. Det är sommaren när det är många som till slut har fått helt nog. Black lives matter. All lives matter. Och jag förstår raseriet, även om jag hatar alla former av våldsuttryck. Men jag kan absolut förstå desperationen i att bli (be)dömd på förhand på grund av sin etnicitet.
Eller såklart kan jag inte förstå på riktigt, det är där man måste lära sig att backa när man tillhör den så kallade normen. För vi som inte måste försvara vårt medborgarskap och vårt självklara existensberättigande ständigt och jämt, vi som inte hela tiden, alltid, diskrimineras på grund av vår hudfärg, vi kan aldrig förstå på riktigt. Så är det ju. Men vi kan försöka. Vi kan bli bättre. Kanske kan sommaren 2020 bli en vändpunkt ändå? Trots att den mest stavas corona och covid.
Jaja. Vad är väl en mulen måndag i juli... Den kan ju vara fullständigt underbar! Film och böcker kan ju stå som spön i den lediga sommarbacken. Och schackpjäserna kan få resa sig upp en stund i blåsten. Och en och annan dikt kan kanske låta sig skrivas. Vem vet?
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar