I'm a star

Är inte så säker på att den där legendariska, vägvisande stjärnan vågade vara så tvärsäker. Fast kanske ändå. Bara för att det var drygt 2000 år sedan, behöver det väl inte betyda att stjärnorna var blygare då?

Utanför hörs ett svagt regn, denna första advent. Det är mörkt och tyst i huset, endast tomten tomtemor är vaken. Och jag tittar nöjt ut över ett hem som varken är speciellt välstädat eller adventspyntat. Men där, precis framför mig, ligger den röda stjärnan i glas, som fick följa med hem från Myrorna igår. Och strax intill står en fågel som lyfte sina vingar från Emmaus hylla, när jag halade upp en lapp med Evert Taube på. Något annat litet slank också med. Ni ska få se, jag lovar, så småningom.

Det var nära att jag köpte en stjärna på ett av de stora varuhusen i torsdags, men något hindrade mig. Och nu är jag glad att jag väntade. För mindre än hundralappen fick jag tre saker - inklusive en väldigt fin adventsstjärna - istället för den enda färgglada stjärnan. Åh, färgerna var verkligen gudomliga på den så kallade torsdagsstjärnan, men det känns bra att mina tre små inför-julen-köp kan bidra till något bättre i förlängningen också.  

Slänger ett öga på TV:n. En repris. En liten Soran som badar fötterna i vattenkanten. Bilderna från Soran Ismails barndom bidrar till att sätta tonen, känslan och perspektiven i Absolut Svensk. Har ni sett de två avsnitt som varit? Hur bra som helst. Gillar Sorans inställning. Att han vill ta reda på. Och försöka förstå.

Slår över till texten. Tänker att det är helt sjukt att en bloggare kan dömas till 1000 piskrapp (och tio års fängelse!) på grund av sina åsikter. År 2000, drygt. Det svider nästan lite i skinnet vid blotta tanken. Men kanske blir han benådad från de återstående rappen ändå. Hoppas, hoppas.

Tre saker till ska jag plocka bort. Och lämna in på Myrorna, eller Erikshjälpen eller Röda Korset. Tre saker in, tre saker ut. Och så lämnade jag in en bonusgrej till Myrorna i går också. En ljusstake, en riktigt fin en faktiskt. Jag tänker som så; att ska det vara någon vidare vits med kretsloppstänket, så måste jag givetvis skänka tillbaka fina saker. Saker som gör någon annan glad.

Bakom den fladdrande lågan tronar världens finaste vattentorn! Anno 1900. En arkitektonisk favorit. Framför den fladdrande lågan, på gräset, höll en man på att hägna in en liten yta. Han ska sälja granar där. Det börjar lacka rejält. Det känns inte längre som Tusen år till julafton. Men först tänder vi det första.

:)
/helena

ps Det kaxiga halsbandet fick ligga kvar hos Emmaus, ifall någon skulle känna sig manad och ämnad.