torsdag 29 september 2016

Grön påtår


Någon har tryckt på höstknappen, och kaffet smakar extra bra när vinden rufsar om i trädkronorna utanför. Någon - någon annan förmodligen - sa att det var kaffets egen dag idag. Hos mig firar kaffet triumfer varje dag. Som sällskap. Som värmekälla. Som falsk pigghet. Som det mesta faktiskt. Sedan vi började brygga det för hand, med hjälp av second hand-fyndad Melitta-hållare, blir det dessutom mycket godare. Och varmare. Mannen vill ha sitt riktigt varmt, jag vill helst ha mitt ljummet. Kallt går också bra, bara det inte är för varmt. Bränner så lätt den lilla, vassa tungan då...

Kannan, som det kanske finns en otydlig Rörstrandsstämpel under, har ni sett förut. Men den tål att tittas på. Som så många andra gamla, välgjorda saker är den svår att slita blicken från. Ni minns kanske att den bara kostade tio kronor på sommarloppisen förra sommaren? För mig är den ovärderlig.

På tal om ovärderlig, eller svår att värdera, så tittar ni väl på Bytt är bytt i fyran ikväll? Med antikstjärnan Karin Laserow i ständig huvudroll. Antikstjärnan-epitetet har jag lånat från tidskriften Antik & Auktions rubrik. För ni har väl inte missat att kika in hos den här sköna skånska bönan där, här? Bönan säger man väl kanske inte i Skåne, men vi hyllar ju kaffet lite extra allt idag, så då får det bli så ändå. Hon tycker om att blanda gammalt och nytt i sin inredning. Himla läckert är det. Mycket kontraster, färg och vitt och svart i ränder och rutor. Träskåp med historia. Brännförgyllda ljusstakar. Barock och contemporary. Vackra saker. Spännande saker. Saker som det inte går att slita ögonen från.

:)
/helena

ps -Ska vi titta lite på galningarna? Så säger vi till varann, mannen och jag. De kvällar vi har tid och ork samtidigt, vill säga. Breaking News (i femman) med Filip och Fredrik. Alltså. Visst kan man tycka att de bara är för mycket av allt. För rättframma, för lättviktiga och för vulgära. Men när de är som bäst är de bara bäst. Som en, två!!, riktigt stärkande koppar kaffe. Haha. Som när de inte tycker att publiken ger Malala en tillräckligt bra applåd. -Nej, nej, nej det måste vara en VÄRDIG applåd. Bra där. Haha. Och så fortsätter de med att fråga varandra om de har läst hennes, Malalas, bok. -Nej, men jag har köpt den och tänkt läsa den, svarar den ena och den andra kontrar med att han har tänkt köpa boken. Hahaha. Såå oemotståndligt kul. Och Idol för djur. Synd bara, att djuren har så kort tid på sig. De hinner liksom aldrig visa upp sig, och sina unika talanger, ordentligt. Förutom den gången när ankan "skitade ner" Jonas Leksells kavaj då kanske.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar