fredag 9 september 2016

Vackert visset & bamsekramar


I över två månader blommade den prickiga, fräkniga orkidén konstant. Sedan släppte den ner två av sina spännande kreationer på golvet framför mina fötter. De intrikata blomhuvudena är alldeles för vackra för att bara slängas. Nu, när varje nerv syns så tydligt genom den tunna blomhuden. Nu, när växtkraften tar i ända nerifrån rötterna för att orka sjunga hela den sista versen.

Hela TV-rutan är full av små prinsar och prinsessor. Små stjärnor som blinkar till alla kameror. Flirtar och charmar. Drottningholm smyckat i blomsterprakt. Och jag längtar efter att åka till Göteborg. Göra Göteborg. Lite Liseberg kanske, lite Botaniska, lite gå runt och bara vara. Gärna ett par second hand-butiker på det. Den här helgen hinner vi nog inte, men kanske nästa. Väder och vind och humör får styra och ställa.

Vi har tagit tidig helg här hemma - om ni undrar varför jag sitter här med den nydöpta prinsens knubbiga armar mitt i synfältet - men ikväll jobbar vi igen och lite imorgon också. Berättar nog mer om det senare.

Innan jag häller upp mer kaffe vill jag önska er en bra helg. Och till den nya lilla människan och alla hans kusiner, ja till alla människor som går ut i livet med öppet sinne och nyfiken blick, vill jag skicka med orden som finns uppklistrade på min laptops topp: "Du kan inte skaka hand med en knuten näve." Orden som en gång sades av en klok kvinna: Indira Gandhi. Kanske en aning svårt för ett småbarn med gripreflexerna i full blom att efterleva, men förr än de flesta kan ana, får vi användning för rådet att sträcka ut en hand. Eller varför inte två armar?

<3
/helena

ps På tal om Liseberg, på tal om att de orange tiderna som är i startgroparna - hösttiderna som kommer närmare och närmare inpå - verkar det som att Halloween-satsningen hos den stora nöjesparken blir mer omfattande i år. Spana in här för tider och annan info. Verkar kul. Skrämmande kul. Själv tycker jag det här med Nalloween är en mjuk och fin tanke. I år blir det inget soffmys för mina nallar, för snart är de inte mina längre. Ska skänka dem till någon av hjälporganisationerna, tänkte jag. Ni kanske vet någon som samlar in nallar till behövande? Till asylboenden eller barn på flykt eller så? Annars får det bli Myrorna, Erikshjälpen eller Röda Korset. Men. Nalla kan jag nog inte skiljas ifrån, hon är ju nallarnas egen eviga kvinna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar