tisdag 7 augusti 2018

Popsnören & växthuseffekt


Det är de små, små detaljerna som gör det! Som det låter i visan. Det är ack så sant. Därför kan de här coola skosnörena vara ett av sommarens (hittills) bästa second hand-inköp. För att jag älskar att använda skosnören till allt annat än just skosnören. Till exempel till att slå om paketen med. Och att hänga upp fina saker i. Kanske ska några extra kuliga julkulor få hänga och dingla från snören med prickar på i år. 


Utanför (och innanför!) kämpar grönskan på. Fast vi knappt har fått en enda droppe regn på flera månader, känns det som. Någon droppe har förstås fallit emellanåt, men inte många. Fast jag ber snällare än snällast till regngudarna varje kväll.


 "... Till julen sattes en särskild rösträttsbutik upp i hörnet av Smålandsgatan och Birger Jarlsgatan. Där såldes Linneas hemkokta smålandskarameller och rösträttspepparkakor bakade av Signe Bergmans trotjänarinna Emelie. I butiken såldes också rösträttsspel med porträtt av tidens framstående politiker: den liberale riksdagsmannen Karl Staaff, statsministern och högerpolitikern Arvid Lindman, och av vänsterpolitikern Carl Lindhagen, liksom av framstående rösträttskvinnor. Den spelare som hamnade på något av rösträttskvinnornas nummer fick självfallet flytta fram ett stycke på vägen mot segern. ..."


Elin Wägner. Hon var så mycket. Tog på sig så många roller. Deltog i så många sammanhang. Journalist. Författare. Feminist. Radikalpacifist. Miljöväckarklocka. Civilisationskritiker. Det är några av de mycket imponerande epitet som radas upp hos Elin Wägner-sällskapet.

Hon ville så mycket. Hon var en av sin tids starkaste röster i den brännbara frågan kring kvinnlig rösträtt. Något vi tycker är självklart i vårt land idag. Något som inte alls var självklart för bara hundra år sedan.

Titta bara på den här bilden - där hon står intill en mer än kvinnohög stapel med underskrifter, 350 000 stycken, som samlades in 1913-1914 till stöd för kvinnlig rösträtt.

Jag läser porträttet "om Elin Wägner" av Boel Hackman (Albert Bonniers Förlag, 2005). Eller läser om om Elin Wägner. För jag började läsa den här boken för länge sedan, tror till och med att det kan ha varit i samband med förra riksdagsvalet (orkar inte googla hos mig själv för att kolla...). Det är dags att läsa den ordentligt från pärm till pärm, tänker jag. Hög tid att få en liten glimt av den här kvinnans stora engagemang i de viktiga samhällsfrågorna. Tänk, hon var miljökämpe, innan ordet knappt var uppfunnet. Bara en sådan sak!

<3
/helena

ps Annars planerar jag framåt. I små steg. Baby-steps, ni vet. Ska bland annat komma igång med mitt "vardagsskrivande" ordentligt igen. Snart. Ser fram mot den bästa årstiden - även om det verkar som att den dröjer - med tillförsikt. Tänker lite här, lite där och lite every where. Ungefär som vanligt då. Tankspridd, kallar visst de flesta det. ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar