Veckan till ända

Två inlägg på raken - har man sett på baken! ;)

Ville hinna sticka till er en blomma innan arbetsveckan är helt slut. En riktig eviga kvinnor-blomma. Rosa och rynkig och rar. Med rumpan bar!

Äsch, rumpan är förstås inget nödvändigt inslag i helgbuketten, men den här rumpan är ju bara så underbar. Naturlig. Fast den är gjord i lera. Älskar hur konstnären har bakat in gropar i låren. Precis som på riktigt.

På tal om på riktigt. Ibland undrar jag hur någon klarar av att vara ung idag. Ställer mig frågan om jag själv skulle orkat vara tonåring på 2000-talet? Svaret blir sällan mer än ett tveksamt nja. Vet inte om jag skulle stått ut med all rasism. Alla generaliseringar. All negativism. Den utbredda syndabocks-mentaliteten. Det är svårt att få allt att gå ihop i huvudet. Svårt att känna framtidshopp.

För att inte tala om allt det här triviala tjafset om kroppen. Det ständiga klagandet på våra kroppar. Låt dem vara ifred! Ät lite bra bara. Ta en promenad. Håll någon i handen. Och försök hinna sova en stund ibland.

För visst verkar det outhärdligt svårt att leva upp till ett slags retuscherat digitalt ideal? Där allt är tillfixat. Inte ens verkligheten är verklig. Smulor verkar knappt existera längre. Inte vanlig, dödlig prickig korv heller. Allt filtreras genom ett soft solgult juiceljus.

Läste häromdagen om dagens fotofilter-appar som automatiskt retuscherar ett porträtt. Okej, för att det finns lite digitalt puder att badda på panna och kinder, men är det inte helt sjukt att en app ska/kan förstora ögon och förminska näsor och midjemått? Kan man inte bara få vara lite nöjd med sig själv? Jag bara undrar?

Det finns så mycket annat i världen att vara missnöjd med. Hur vore det om vi kunde ta och filtrera bort lite hungersnöd istället? Och en aning ebola? Aids? Missväxt? Torka? Kärnvapen? Fördumning? Take your pick.

Sedan läser man vidare om alla barn och ungdomar som har ringt till BRIS i sommar. För att de mår dåligt. Det känns så sorgligt att så många unga människor i vårt land mår så dåligt. För det finns ju trots allt så himla många bra saker att göra och glädja sig åt. Det gäller bara att hitta dem. Hitta rätt grej för just dig. Våga prova sig fram.

Och hur viktigt är det inte att det finns vuxna som står raka och redo att se vad som saknas och behöver fyllas på med? Livsgnista och upptäckarglädje. Och som kan hjälpa till att guida rätt. Låter alla få hitta sitt kreativa kaos, och lugn. I lugn och ro.

Hur viktigt är det inte att sysselsätta händerna med något. Och huvudet. Och benen.

Och rumpan. Skämt åsido. Soffjympa, kallas det visst.

<3
/helena

ps Jodå, jag vet att inte allt är så där enkelt. Att det finns lika många orsaker till att unga mår dåligt som det finns ungar. Men desto viktigare att vi vuxna börjar bena i rätt ände då. Till exempel genom att våga vara oss själva, med eller utan celluliter. Våga vara naturliga, (med)mänskliga förebilder. I kroppen, men framförallt i knoppen.