...halvor.
Eller den kanske ska heta: Det gäller att kunna se skillnad på äpplen och päronhalvor.
Om ni fortfarande undrar hur det kom sig att en burk konserverade päronhalvor hade slängts så lägligt under äppelträdet i förra inlägget, så var det inte så konstigt. Det var ännu konstigare - för det var jag själv som hade slängt den där (OBS! OBS! bara tillfälligt, nu ligger den nedbäddad, välsorterad och nöjd bland sina vänner metallförpackningarna i rätt sopkärl för ändamålet), för att kunna leka lite med maten.
Ni minns säkert min bildserie Lek med maten, vid det här laget? Den här bilden är en del av den.
Kommer ni ihåg kriterierna? Nej, knappt jag heller. Vi får väl ta och segla in och läsa innantill hos den saltaste lakritsbåten då. Jo, så här är det: Något som går att äta. Något smakfullt på något vis(p). En tvist. Röra om lite i grytan. Något vintage. Hm. Känns som att jag har frångått den viktigaste ingrediensen här då kanske... Eller nej, det behöver inte tolkas så bokstavligt. För visst känns det som en annan tid - när det bästa som kunde hända till söndagsefterrätten var att öppna en burk med päronhalvor i sötsliskig vätska? Eller en hel blandad fruktcocktail. Särskilt de röda bären var goda. Kanske smälta ett par After Eight över päronen och så lite grädde på toppen!
Faktum är att jag fortfarande tycker att det är toppen att bara kunna öppna en burk med aprikoser och mumsa upp de softa halvorna tillsammans med lite choklad och grädde. Allting behöver faktiskt inte vara så förbenat märkvärdigt bara för att vi inte skriver 1982 i almanackan längre.
:)
/helena
ps Dessutom känns det som att jag leker lite med de stora grabbarna här, sådan glad amatör jag är. För visst var det någon som blev lite småkänd med hjälp av ett par soppkonserver en gång i tiden? Andy någonting va? Haha. Nej, jag jämför mig inte med självaste popgeniet, tänker bara att det är kul att få befinna mig i ett sådant skönt och begåvat kölvatten ett slag. I ett sådant sött och gott sockerlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar