Vi befinner oss på parkett-stranden. Igen.
I mattans vävda vattenbryn lurar en fågel. En strandskata? Eller en glada? Eller en glad strandskata, kanske?
Bronserad bränna med ålderns rätt, bär skeden med besked.
Solkatterna har vässat sina vassaste klor, och lurpassar nu lystet på nästa ruggande fågel.
Hemester på första parkett. Alltså - dags att hoppa i High 5! vintage-plurret ännu en gång:
- Magnetiskt drömsk som en vattendroppe. Brevpressen får agera manet här i vårt blågröna matthav.
- Det finns så många glasfåglar där ute i second handlandet. Men det är bara några få utvalda som lyckas p(r)icka alla rätt och flaxa sig ända in.
- Ju mer vi är tillsammans....på loppisar och andra kul sakletarplatser....tra-la-laaa... Så sjöng han inte riktigt - Ernst Rolf, men nästan. Glad blir man i alla fall nästan alltid på skattjakten. Själv går jag allt som oftast runt med ett fånigt smil på läpparna när jag får vrida och vända på de redan använda sakerna. Karaffen, med nämnda man och glatt citat, är en av mina mer unika pjäser. Tyvärr har den fått svårbemästrade avlagringar inuti. Men den funkar fortfarande finfint som luftfuktare. Med en droppe vatten i.
- Ishinken, så delikat i sin enkla konstruktion. Med "dubbelvikt" glaskant upptill. Att användas till isen eller till något helt annat. Just nu har jag min snäcksamling däri.
- Hinken måste naturligtvis ha en spade. Och vintage-världen vimlar av dem. På nästan varje bondauktion med hög svansföring ligger de gamla besticken i travar och bara väntar på nästa köttbulle att få sätta gaffeln i. Den här skeden dock är alldeles ensam. Ensam är stark! Och lite skev. ;)
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar