söndag 28 juli 2019

I min hand. Och på mina fem fingrar.


Jag letar efter något som kan agera kudde. Eller puff. Fotpall för små trötta tassar. Dockskåpsstora tassar. Eller dockskåpssmå.

Håller på med lite allt möjligt. Har minst fem bollar i luften. Visserligen lätta bollar, men ändå. Ögnar igenom en del papper och pekfingret åker slalom genom bortglömda, dammiga bokhögar.

Jag letar vidare, samtidigt som jag sorterar och städar och diskar upp lite och förfasas över dammråttor stora som galaxer. Jag skakar ut en hel vintergata ur bonaden, känns det som. Bara jag inte skakar bort de sanna orden så, tänker jag.

Vi slötittar på TV. Ser slutet av Salamander. Och en bra kortfilm, som jag inte kommer ihåg namnet på just nu. Och så ser vi ett par filmer. Inte hela, vi kommer in i handlingen en bit in. Bland annat passerar Pojkarna förbi. Om flickor som får nya perspektiv på sina tonårsliv med hjälp av en blommas elixir - och varandra.

Och så ser vi en bit av Gloria. Om livet och kärleken och allt det där andra, fast på andra sidan medelåldern. Ungefär så.

Och broschen som jag ärvt. Kan nog funka finfint som dockskåps-puff. Eller? Åtminstone om man ser den lite grand så här ifrån ovan.


Flitens lampa. Alltså utanför. Solen skiner och vi vilar i skuggan inomhus den här helgen. Eller vilar och vilar. Jag fotar saker för ett av mina bildprojekt. Mannen laddar batterier och ser till att vi inte svälter. Lite så.

Och så ändrar jag om lite. Fixar lite. Mixtrar lite. Trixar orkar jag inte, det är det nog för varmt för. Hehe. Nej, jag vet inte vad skillnaden mellan att fixa och trixa och mixtra är. Får väl googla då kanske, om jag orkar.

Ramar in en trollbindande boksida - i väntan på att bestämma om jag ska slänga resterna av den gamla boken eller inte. Ja, jag slänger böcker då och då.

Bokhögar som jag använt länge som piedestaler åt blommorna i fönstret, till exempel. De får vara färdiganvända därefter, tänker jag. Fast de flesta får vara kvar länge. Slänger bara om de blivit fula på riktigt, om ni förstår. När deras sista dagsverken är avverkade på fönsterkarmen. Ryggarna blekta av solen. Sidorna gulnade. Meningarna fläckade av flugor. Då är det dags att lämna in. Fast i det här fallet slängas ut.

Men hur jag ska göra med just den här gamla boken vet jag inte, ännu. Väntan. Den heter så, bilden med den drömska kvinnan på. Av Bisson.


Jag letar inte bara efter något som kan agera mini-fotpall, jag letar efter snygga "golv" också. Vintage-golv, som ska matcha de små möblerna. I flygande fläng hittar jag ett golv fullt med sommar! Ett brick-golv, så att säga.

Under det lilla sofflocket gömmer sig en kärleksfull minneslapp jag nästan glömt bort. En lapp jag aldrig vill tappa, och ett par pyttesmå elefanter.

Och så diskade jag den rostiga ljussaxen. Den som inte kommer till så mycket användning just nu. Nu när solen skiner för mycket och för länge för att det ska vara lönt att tända så många stearinljus.


När jag skulle sortera tillbaka fotona som jag "lekte" med häromdagen, föll ljuset så spännande. Spännande, ja. Solstrålen rakt över det lilla paret. Ett italiensk par, får man förmoda. På väg in under - de för platsen så välkända - inbyggda trottoarerna.

Hon lyser. I sin vita jacka. Han går mera lågmält klädd bredvid. Jag tänker att han nog låter henne skina. Att det är äkta kärlek att få sin älskade att lysa upp.

Kanske drar han ett skämt också, bara för att få se det där leendet som han längtar efter att få. Fast det tänker jag säkert bara för att mannen ofta får mig att både sucka och stöna - och gapskratta - med hjälp av något av sina många gånger väldigt hemmasnickrade skämt, om ni förstår.


I den här hörnan har jag ändrat om lite. På väggen hänger en del annat nu. Fast jag borde nog göra en större förändring här, känner jag. Vill att den här hörnan ska fungera bättre som "bild-labb" när jag behöver det, men det får bli en annan gång. Nu känner jag mig färdig här. Helt färdig faktiskt.

Och snart vankas det något som luktar väldigt gott ifrån köket.

<3
/helena

ps Tänk ändå, vad mycket man kan hinna med, fast man mest kallar det för "ingenting särskilt", när någon frågar en vad man gör/gjort...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar