torsdag 4 juli 2019

High 5! vintage - Mönstermixat (OCH TAKTFULLT)


Jag sitter här och tänker på regnet. Igen. Det regnar igen. Och den här sommaren kan vi väl inte känna annat än tacksamhet över regnet som faller över allt det gröna? Efter förra sommarens svedda marker och svettiga armhålor, måste vi väl bara känna tacksamhet över regnets livgivande kraft? Jag känner i alla fall tacksamhet.


Vindens byar föser träden fram och tillbaka i stora, vida dansrörelser. Regndans.


I andra delar av världen ställer regnet till med stora problem. Människor kläms till döds i rasmassor, till följd av monsunregnets urkraft. Och jag känner än en gång tacksamhet över att bo i ett Lagom-land. Även om retoriken som hörs från vår högerkant blir allt svårare att tolerera.


I Almedalen tar vissa bladet från munnen och tar ansvar för vår planet. Försöker göra något bra. Påverka klimatet och klimatfientliga politiker genom nödvändiga åtgärder som ska skapa ringar på våra världshav.

Andra väljer att skylla allt som inte är perfekt i vårt samhälle på integrationen.

Som om något blir bättre av att man använder ett språk som segregerar ytterligare. Som att något skulle bli bättre av att ställa högre (språk)krav på de av krig och konflikter traumatiserade unga människor som söker asyl och en dräglig tillvaro i vårt land, än vi gör på våra egna barn. Vad är det för integration? Vad är det för sätt? Var finns empatin? Medmänskligheten? Solidariteten? Att ställa högre krav på människor som kommer trötta och slitna efter en många gånger livsfarlig flykt över främmande vatten, än vi gör på oss själva?

Vårda ditt eget språk först. Tänk på vad du säger. Tala inkluderande.

SÅ VILL JAG SÄGA TILL DE POLITIKER SOM INTE INSER ATT DE RIVER SÖNDER VÅRT I MÅNGT OCH MYCKET VÄLFUNGERANDE SAMHÄLLE GENOM ATT TALA SOM OM INTEGRATIONEN ÄR VÅRT ALLRA STÖRSTA PROBLEM.

TALA ISTÄLLET OM VAD SOM ÄR ANLEDNINGEN TILL DEN BRISTANDE INTEGRATIONEN.

BRISTEN PÅ EGET ANSVAR, KANSKE?

VARS OCH ENS ANSVAR ÖVER SIN EGEN LILLA BIT.

FREDEN KOMMER ALLTID ATT BÖRJA MELLAN DIG OCH MIG.

MELLAN DIG OCH DIN SYSTER.

MELLAN KLASSKAMRATERNA OCH MELLAN DE POLITISKA HÖGDJUREN.

MELLAN FOTBOLLSMÅLVAKTEN OCH STOLPARNA.

MELLAN DIG OCH DINA JOBBARKOMPISAR.

OSV.

Vi är alla en del av de problem som finns i vårt samhälle. Skyll inte generaliserande åt något godtyckligt håll.


Tänk på de som ska ta över. Tänk på kidsen. De kommer fråga sig - och oss! - varför vi koncentrerade oss så mycket på att hitta syndabockar och så lite på att krama varandra och träden.

Oj. Vet inte riktigt vad som hände här egentligen. Det här var tänkt som ett vintage-inlägg om min mönstermixade man och några av sakerna i vår gemensamma närhet. Men något tog visst över. Ilskan över högerns förflyttning ändå längre högerut. Känner mig fly förbannad faktiskt. Över bristen på takt och ton när vi pratar om människor i vår omedelbara närhet som om de vore bovar och banditer hela bunten. När vissa inte tycker att det är en självklarhet att familjer ska få återförenas i fred och frihet.

Visst, vi kan inte hjälpa alla, det inser jag också, men vi kan hjälpa många. Dessutom är jag trött på att invandrare utmålas som slöa och lata och brottsliga. DET ÄR DE INTE!

Skärpning! Vi har bara varandra. Fortfarande. Och alltid. Vi måste hjälpas åt. Och vill du ställa högre krav på någon, "kära" högerpolitiker? Börja då med att se dig själv i spegeln. Och se över ditt eget sätt att uttrycka dig. Ett positivt och inkluderande språk klingar ju så mycket bättre i allas våra öron. Eller hur?

<3
/helena

ps Och mannen är så fin så fin i sin miljösmarta stass. Blommig vintage-slips, randiga second hand-byxor och en redan-av-någon-annan-använd rutig skjorta.

Äppelträdet på tyget från sjuttiotalet är lika fullt av äpplen som alltid. Och tyget stinker lika mycket cigarettrök som alltid. Någon har verkligen rökt som en skorsten i hemmet som trädet bodde i förut. Här hemma hos oss kommer de tre äppelplockerskorna aldrig att behöva se röken av rök. Något jag tror att de uppskattar.

Visa Vinden, ursprungsmannen i vårt vardagsrumsfönster, tittar ut över blåsten och regnet som faller och undrar hur länge avverkningen av regnskogen i Amazonas ska få fortgå, utan att någon sätter stopp för ännu en av alla dessa klimatfientliga gubbar i politikens världstopp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar