Två gånger skrev jag fel. Måste väl vara något freudianskt, antar jag. Två gånger skrev jag s istället för d. Ljusparadoxen. Förmodligen för att det är en sådan dag när ljuset kommer och går. Molnen låter bara solen skina igenom en kort stund då och då.
Men det var ljudparadoxen det skulle stå, med d. Tänker på det ibland, särskilt dagar när jag försöker hålla många olika bollar i huvudet, hur knasigt det är att jag så sällan hänger mig åt att lyssna på musik numera - fast jag är lyckligt ogift med en musiker och allt... Fast våra gamla CD-hyllor är fyllda av gammal - och något nyare - musik.
Det beror på de där bollarna. Idéerna behöver utrymme och lugn och ro för att utvecklas och hållas igång. Vet att jag nämnt det någon gång tidigare, och jag antar att det är likadant för många av oss som håller på med någon form av kreativ verksamhet - att det mesta arbetet utförs innan det utförs. ?!? Jo, jag menar så här - att det mesta skrivandet gör jag i mitt huvud, långt innan jag kommer i närheten av pappret, eller tangentbordet. Även om jag ofta bara har en lös synopsis som jag sedan skriver mig runt och kring och i.
Synd på så rara ärter. Jag menar, synd på all olyssnad musik som bara väntar där ute. Och här inne.
:)
/helena
ps Nähä. Nu måste jag tänka vidare. Så att jag hinner lyssna på lite bra musik sedan någon gång också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar