Insåg precis att jag inte skapat någon fotomapp märkt 2020 ännu. Fast nu är det gjort. Ljuset är här och jag plockar bland mina mest vårinspirerande saker. Sätter fram en målad tulpanbukett och letar upp ett par regnbågar.
Här och var står en tärna eller så kvar, men nu är de nog snart bortflugna om ett par dar.
Fast de här granarna alltså, tog ner dem för någon vecka sedan och nu känns det så tomt i köksfönstret. Funderar faktiskt på att sätta upp dem igen. Jag menar, det är ju ändå granar. Sköna gröna granar bara. Inte nödvändigtvis julgranar.
I sovrummet samsas en nyväckt sädesärla med en hel glänta full med vitsippor. Förmodligen kommer jag sätta upp något annat där innan de riktiga vitsippornas tid hinner hit, men för nu får de glänsa där en stund.
Bara för att omslaget är snyggt och lite vårigt, står den där - LP:n. För någon fungerande skivspelare har vi fortfarande inte.
På almanackan i köket satte jag upp ett eget fotocollage på första sidan, bara för att bilden där var lite småtråkig (förlåt bästa Studieförbundet Vuxenskolan, men många av de övriga elva fotona var superfina, fast foton på systemkameror blir ju sällan särskilt snygga... Därför satte jag upp ett foto som jag tagit på Carolina Falkholts väggmålning där istället.)
Och koalan och kängurun får sätta krydda på köksbordet ett tag, som en påminnelse om livets skörhet. Kan knappt tänka på alla djur som dött och skadats på grund av de stora ödeläggande bränderna, utan att fälla en tår eller två. Tur ändå, att det finns många som jobbar där borta, under there, med att rädda de som räddas kan.
<3
/helena
ps Såg ni regnbågen som ett av barnen som mannen jobbar med just nu har ritat till honom? Så fin. Det allra finaste är ögat. Såg ni inte det? Pricken - mannens öga, som var det enda som hon hann rita dit av själva mannen innan hon skulle gå hem. Hur gulligt? Och jag som alltid önskat att regnbågen skulle ha plats för minst en turkos rand också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar