Att hitta det man inte söker - en grön tanke i fyra delar

Lika bra att jag varnar från början - det här ÄR ett flummigt inlägg. Jag tänker en massa olika tankar samtidigt. Samtidigt som jag vill hitta ETT enda klart fokus framåt. Ett klassiskt fall av önsketänkande, jag vet. I alla fall. Jag tänker mycket på den här tiden som vi befinner oss i, både den nära januarikänslan och den mer övergripande tidsandan.

Först på det nära planet - januari. Det är något med just den här tiden som jag tycker så mycket om. Det känns som en trevande, men trevlig, tid. Allt är lite oklart på något skönt och opretentiöst sätt. Det finns en vilsenhet inbyggd i den här tiden. En vilsenhet som manifesterar sig i eftersläntrande dammigt julpynt parat med en nymornad, kal känsla. Jag ser den överallt. I alla ögon och fönster. Som om allt hänger lite i luften. Som ett hopp på väg(en). Känslan i januari. Som snart förvandlas till en annan känsla - februari. Febrigt ivrig att riva av den sista vintermånaden och släppa loss ljuset på allvar.

Flummigt, som sagt. Men vänta bara, det blir värre...

Vad tycker ni om Trappan förresten? När jag såg den här ödetomten, bestående endast av en trappa som leder upp till en annan trappa, tyckte jag att den beskrev något om den obestämda, bestämda tid vi befinner oss i. Alltså var jag tvungen att försöka fånga den - känslan av att gå mot ett högt uppsatt mål, som inte leder till något annat än ett nytt högt uppsatt mål. Klimatångest fångad på bild på något sätt.

Det känns som att alla svåra klimatbeslut som måste tas - lokalt, nationellt och framförallt internationellt - bidrar till en känsla av gungfly och lustiga huset just nu. Samtidigt som kursen mot en grön U-sväng verkar fullständigt färdigutstakad och tvärsäker. Det är något med motsatserna här, som både känns bra och svåra. Brasvåra. Ett nytt nyord?

En sökande tid. Jag hör Marie Fredriksson på repeat i mitt inre. Det känns som att ju mer vi letar desto mindre hittar vi. Oavsett vad vi letar efter alltså. Det här handlar inte om gud, det här handlar om att var och en måste bli salig på sin tro, samtidigt som vi måste hitta tillbaka till gemenskap, laganda och samarbete. Lite så. Motsatserna igen. Är det i dem vi ska hitta verklig vila och framtidstro?

Äsch, vi sköljer väl ner den beska och bra-svåra nutidsmedicinen med lite sprit va? Haha. Nej, det här är bara ytterligare ett grönt fönster. Limmared och entrén till Glasets Hus. Limmared får symbolisera det gröna i form av en liten bruksort som verkligen lyckats förvandla sig till något i tiden - ett veritabelt paradis för alla som älskar det som jag brukar kalla för "de redan använda sakerna". Här finns Antikrundan, på riktigt. Här finns många - många - affärer med återbruk i tankarna. I de gröna tankarna. Och jag är rätt nöjd med hur jag lyckades fånga det där flaskfönstret en sen sommarkväll.

En enda gran hade smitit ut i vägrenen. Och en enda silvrig kula satt kvar på grenen. En annan somrig bild som får symbolisera att vi både måste lära oss tänka utanför den välkända boxen och samtidigt tycka att det är okej att down-siza? Ja, varför inte.

Det var flummet det. Sorry. I ps:et får ni i gengäld landa i lite mer jordnära tips på tänkvärda och vackra gröna saker. Och en hel del andra saker.

<3
/helena

ps

1. Vi verkar vara många som letar inspirerande, gröna vägar framåt nu. Och då vänder jag mig givetvis åt andra hållet - bakåt. Hittar tillbaka till en gammal favoritsajt - The Selby. Åh, hur jag älskar att surfa runt bland allt ostajlat och icke tillrättalagt. Här inne finns så mycket livsglädje! Här inne finns så mycket vintage och retro och gott och blandat och rent av befriande fult. Fastnar särskilt hos Julie och Bruce och deras hem och Webb-galleri. Extra kul det där med webbgalleri - de heter såklart Webb i efternamn. Hehe. Länka er vidare och njut av ett otillåtet tillåtande myller!
2. Hos Elle Decoration hittar jag listan över de populäraste inredningssakerna att sälja och köpa second hand. Och jag som tycker att det bästa med second hand-sakerna och vintage-grejerna är just att var och en kan bli salig på just sin sak. Önskar så att det inte gick trender i allt. Men vi får trösta oss med att fler och fler upptäcker fördelarna med att använda det som redan finns och är tillverkat. Palettblad. Sticklingar. Hur kan de vara så populära att bjuda på, på Tradera? Blir det inte miljöovänligt att skicka dem? Jag bara undrar.
3. Lite handfasta energitips. Orkar ni med det? Via Naturskyddsföreningen och top ten hittade jag enkla och görbara tips som vi alla kan ta till oss av. Åtminstone de flesta av oss kan bli bättre på att göra fler bra miljöval. Fast vissa saker kommer jag aldrig att efterfölja, hur miljövänlig som helst kommer jag aldrig att bli. Det måste få finnas rim och reson och balans och respekt för ordet lagom också. Annars slår jag bakut. Men du kanske orkar följa allt till punkt och pricka? Du kanske redan gör det?
4. Puh. Till slut kommer vi till något som jag inte vet hur jag ska kunna beskriva för att göra det rättvisa. På en blogg som jag följt jättelänge hittar jag de minsta stygn man kan finna. Hur rart att bära broderade blommor runt halsen? Hela bloggen - Posie gets cozy - är förresten väldigt rar, fast med sting. Det finns något mjukt här, något att landa och vila i. Foton som andas kreativitet och festlig vardag. Fast inte på ett sådant där modernt, pretto och tillgjort sätt. Här är det som att sätta sig mitt i en blomsterrabatt och bara börja dofta runt bland allt mysigt och hemtrevligt och lättsamt. Här vill man stanna.