Hörde skolklockan ringa in i morse.
Signalen letade sig in genom den öppna springan i sovrumsfönstret.
Överröstade vindens ivriga viskningar till trädens minsta och mest påverkbara grenar.
Ett ljudligt löfte om en ny start, för både klok och smart.
Men nej, här ska inte rimmas mer, här ska läsas och ta del.
Läser ett par bloggar om ett par bloggar.
Det verkar alltid som att de är ett oroligt släkte - bloggarna.
Som om de alltid måste hävda sin existens, lika mycket inför sig själva som inför varandra.
De buffas och stångas och våndas och burrar fjäderdräkt och ömsar skinn.
Som om de var något mer än vanliga, ovanliga människor.
Jaja. Livet. Online. Offline. Off shore. On set.
Hursomhelst. Här pågår livet. Lika papperstunt som löftesrikt. Ungefär som världsläget och framtiden. Och den oändliga historien.
Och planerna är alltid lika många.
Vi ses.
Och hörs.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar