tisdag 30 november 2010

Hall å!








I vår hall välkomnas man alltid av den lille tomtenissen! Det är inget speciellt julpynt eller så, han är mer som en hustomte, som håller lite koll på oss, här hemma...
Vi har två rum som det finns ganska mycket röda detaljer i, oavsett årstid, det ena är sovrummet, det andra är just hallen.

De gamla tvättlådorna, i trä, används till att förvara fula, moderna tvättmedelsförpackningar i.

Väggklockan heter "saving time" och är en kombinerad spargris/klocka :).

Strykbrädan har sin "viloplats" i hallen.

Det tvådelade skåpet i hallen, har en alldeles speciell historia: På mitt första riktiga jobb, för ca tjugo år sedan, ja jag var mycket ung :), träffade jag en man som tillverkade detta skåpet speciellt till mig! Jag satt i kassan på ett stort varuhus, vi kan kalla det Domus, inget speciellt spännande jobb tänker ni, kanske inte arbetsuppgifterna i sig, men kontakten med kunderna! Särskilt "stammisarna", en del av dem fick man en riktigt nära relation till. Bara som exempel, kan jag nämna att jag blev hembjuden till en ungersk dam på lunch! Hon tyckte jag behövde en närande gulasch, som omväxling till den grillade maten ifrån charken, som i brist på fantasi och tid oftast fick duga. 

En av dessa regelbundet återkommande kunderna, var en äldre herre, som hette Anders, om jag inte minns fel. Han var mager, klädd i en alldeles för stor rock, ansiktet var fårat, ärrat. När jag lärt känna honom lite närmare visade det sig att han hade bott i Afrika under en del av sitt liv och där dragit på sig malaria. Det var tydligt att han var märkt av sjukdomen, sviterna satt fortfarande i.

Till saken; skåpet, nu på äldre dar, tillbaka i Sverige, jobbade han på någon form av arbetsterapi, han arbetade i trä, han skulle tillverka ett skåp, efter en "ritning" i IKEA-katalogen! Jag kommer inte ihåg alla detaljer runt affärsuppgörelsen, oss emellan, men jag minns att jag betalade TUSEN kronor per del, det var mycket pengar för mig på den tiden! Som tur var hade jag nyligen träffat min man, så vi kunde dela på kostnaden. Vi äger alltså en del var...

Så kommer det sig att vi har ett furuskåp i hallen, en stilmöbel i allmogestil, kopierad efter en "byggsats" i självaste Ikea-katalogen. Toppa det om ni kan :)

Många gånger, under årens lopp har jag funderat på att måla det, men det har aldrig blivit av, det är jag glad för idag. Jag tycker om vårt ful/snygga skåp precis som det är! Idag har det ju dessutom gått och blivit trendigt med trärent igen. Varvet runt liksom.

Till Er som orkade läsa ända till slutet, på denna långa historia, vill jag bara säga:
Trevlig Tisdag, kära vänner!
/helena

PS För mer hallbilder, klicka in er på FABRIKEN.

4 kommentarer:

  1. Hej Helena!
    Vilket trevligt inlägg! Intressant att få läsa om skåpet oxå:) Tycker det var bra att ni inte målade det!

    Ha en fortsatt bra dag!!

    Kraam Jenny

    SvaraRadera
  2. Tyckte också om att läsa det personliga inlägget. Mycket spännande kan hända mellan möten av människor.
    Skåpet hör ju liksom till din livshistoria.

    Ha en bra dag.//Lissen

    SvaraRadera
  3. japp inga problem, jag orkade med lätthet läsa mig igenom historien bakom ditt skåp, gillade den ;-)
    Kram Johanna

    SvaraRadera
  4. Johanna: Vad glad jag blir att du gillade min skåphistoria! och att du orkade :) läsa igenom hela!
    Kram tébaks!

    Lissen: Det slutar aldrig att förvåna en, att verkligheten oftast överträffar vilken påhittad historia som helst...och hur många intressanta människor det finns, att möta i den verkligheten! (även här på nätet kan man tydligen träffa på en och annan trevlig "filur" :)

    Jenny: Ja, ibland är det bra att vara lat...nu står det fortfarande här så trärent å fint :)
    Kul att du kikar in!

    /helena

    SvaraRadera