Bildmagi, bara ögon för öron

Igår smög påskveckan i gång så smått, med palmsöndagen och jag hade tänkt att påskharen med de sköna, gröna byxorna skulle komma inridande på sin fyrbenta vän - då. Tydligen har det gått troll i just söndagar för tillfället?! Är det något magiskt månntro? De har väl inte helt fallit ur almanackan? Man skulle nästan kunna tro det med tanke på hur fort de tenderar att försvinna. Man vaknar på söndagsmorgonen och drar ett par andetag, sedan poof, så är den bara borta, söndagen. Därför kommer åsnan lastad med påskharen först idag.

Det fina kortet som har smugit sig in på min ostädade skänk, hm, som en försmak av påsken, har Katrine K med sajten magifabrik gjort. Visst är den helt bedårande, haren, med byxor på, i min favoritfärg dessutom! Jag hittade Katrine och hennes läckra bildvärld på bloggen, magifabrik, därifrån finns länkar både till hennes fantasifulla bilder/figurer och även till en nätbutik där hon säljer dem. Gå gärna in och titta!

På skänken står också den lilla porslinsåsnan, som jag såg på en auktion och blev passionerat förälskad i! Titta bara på öronen! De är helt perfekta! De flesta faller nog för ögonen först, när de blir förälskade, lite mysigare att titta djupt in i än öronen kanske, men det kan inte hjälpas, i mitt (och åsnans?) fall var det definitivt öronen. De välformade, välskapade öronen. Inte minsta flis eller nagg ur dem. Speciellt dyr blev den inte heller, åsnan, vilket gjorde mig lite förvånad.

Hästar i samma stil brukar vara ganska populära och därmed gå upp en del i pris, men tydligen var/är inte åsnor lika eftertraktade? Åsnor är kanske inte lika stiliga och sofistikerade som hästar, men de är ju desto sötare. Inte så dumma, trots allt. När vi körde hem, från auktionen, så bestämde jag mig för att umgås lite intimare med min nyfunne vän och det var då jag såg det; Han hade brutit benet, någon gång tidigare i sitt liv. Ja, alla fyra benen faktiskt. Ett rent brott, förmodligen en s.k hairline fracture, nästan omöjlig att upptäcka, med blotta ögat... Sedan lagad med Karlssons klister? Antagligen med superlim. Alla benbrott är i alla fall ett minne blott. Nästan.

Så kan det gå när man bara har ögon för öronen... lite snopet, men jag är ändå ganska nöjd. För vad kan vara mer praktiskt än ett djur som först kan stå runt julkrubban och sedan kan stå kvar på skänken i väntan på påsken. Inridandes tillsammans med påskharen. På självaste palmsöndagen, eller dagen efter. Nu återstår bara att damma också...



Vi hörs, det blir nog inte svårt med de stora öronen.
:)
/helena



ps Kommer ni ihåg det prick/blommiga fatet. Jag undrade om ni visste var det kom ifrån?

Signaturen undertill var lite svårtydd, men efter lite närsynt dektektivarbete har jag kommit fram till att det måste vara Per-Olof Holmén. Som tillsammans med en kollega döpte om Ystad Keramik till Klosterkeramik, en firma som jag knappt visste fanns. Nu vet jag, tack vare mitt fina fat och mitt, numera, vältränade googlefinger. :)