att Älska sina saker... igen&igen&

Jodå, jag såg allt den blommande, insmickrande, ståtliga vasen redan på visningen. På något konstigt sätt så har jag kommit att älska allt med blommor på. Otaliga vaser härhemma har just blommor på. Kanske beror det på att de klarar sig så bra själva då, utan sällskapsblommor inuti? Ja, jag vet inte, men blommor verkar vara "the shit" just nu. Om det dessutom råkar vara i en sirligt slingrande jugendstil, då är lyckan verkligen gjord!

När vasen sedan stod på tur att ropas ut, då hade jag bestämt att det; "går inte, inte en vas till!", men naturligtvis satte jag mig lite rakare i stolen och spetsade öronen (konstigt uttryck, det där) lite extra. Ingen verkade speciellt intresserad av att bjuda... förrän auktionsutroparen sa; "Är det ingen som vill ha den här gamla fina vasen?! Den har faktiskt överlevt två världskrig!!". Då blev det för mycket för mig. Jag bara visste att jag måste ha den! Och min blev den, för 70 kronor. Den har inte bara överlevt, den har inte ens blivit vådaskjuten, knappt en skråma har den.
Här hittar du en förteckning över auktioner i hela landet: http://www.auktion.se/ och många fler länkar.

Myrorna var mitt första riktiga möte med second-handmarknaden. Det var för ungefär tjugo år sedan och långt innan det blev "allmängods" att handla begagnat. Idag är det så otroligt pk att göra det. Många tar det förgivet idag som en del av handlandet, att det, nästan, automatiskt ingår att tänka på miljön också. Miljöaspekterna på shoppandet av saker, kläder eller för den delen mat var inte något som det talades om med speciellt STOORA bokstäver då i början av nittiotalet. På den tiden var jag nyinflyttad till vår lilla stad, innan dess hade jag levt mina första tjugo år i en "mindre håla", där man nog inte ens hade lärt sig att stava till andrahandsmarknad än. På Myrorna startade passionen! För det unika. Det oförutsägbara. Affären låg mitt i centrum på den tiden och blev ett favorittilllhåll på många lunchraster. Överraskningshandling! Det är nog det jag gillar allra mest, att inte ha en aning om vad man ska hitta just den dagen. Allt kan hända.... eller inget.

Det är mest inredningsdetaljer som har blivit inhandlade second-hand genom åren. Inte så många möbler. Vore jag rik skulle jag köpa möbler av hög kvalité med en hållbarhetstanke, en tanke som ska räcka genom flera generationer. En tanke som också är unik. En omtanke. En tanke om omvärlden. En miljövänlig tanke. En sådan tanke som t.ex. Nirvan Richter på Norrgavel verkar ha. "Tänk om lösningen inte är att avstå från saker, utan att unna sig bara det bästa"

Nu är jag inte rik så det har blivit en hel del möbelinköp på stora varuhus, bl a min gröna kärlek - Ivar. Och de kära arvegodsen; byrån, skänken, korgstolen, köksbordet m fl. Det viktiga är att de har hängt med ett tag. "Hur som helst finns det smartare sätt att vara livsbejakande och leva i förändring än att byta inredning." Läs gärna hela Nirvan Richters krönika Här!

Hur man än vänder på det så blir det lätt en slags dubbelmoral att älska sina prylar OCH försöka ha ett engagemang för miljön. Det är då kretsloppstanken kommer in. Bilden ovan är tagen förra sommaren, om ni kikar väldigt noga där bakom träden, framför pizzeria Verona, så ser ni ett bord, ett loppisbord.. Den glada poserande flickan, á la Fontana di Trevi goes Borås, är en nöjd kund. För vi, mannen&jag, hade också ett loppisstånd där den dagen, framför bilden, där vi sålde allt mellan himmel & jord. Bl a färgglada vintage-scarves (eller scarfar?) Det är nog därför hon ser så glad ut, flickan. En nöjd kund.


Så hörs vi snart.
:)
/helena



ps Nu är det ju inte så att jag alltid handlar begagnat, om nu någon skulle få för sig det, men det tar vi en annan gång eller många andra gånger...

pps På Fabriken! pratas det om många favoritinredningsbutiker idag. Bland inspiratörerna där finns det också flera som säljer med återvinningstanke, bla Maria, som jag köpte min skyddsängel av och Ida som gör de underbaraste saker, ni känner väl igen de fina våningsfaten? bestående av en annan av mina passioner vintage-tallrikar/fat. Och fantasifulla Petra, som jobbar mycket med textil, gamla fina tyger. Bara för att nämna tre vars bloggar jag också gärna läser.