Jag tror inte alltid att en bild säger mer än tusen ord. Bara ibland.
Jag har alltid läst. I slukaråldern, ni vet, var jag ett av de där barnen som aldrig syns... för att de alltid har en bok framför ansiktet. Jag brukade till och med läsa i badrummet - samtidigt som jag borstade tänderna, konstigt att jag inte hade fler hål.
Fortfarande finns det något att läsa överallt här hemma, t o m i badrummet. Jag tycker det känns tryggt att ha böckerna runt om kring mig. Fragment av andra människor, deras liv, öden och tankar. Och alla de där böckerna med läckra bilder. Färger&Former. I naturen. I inredningen. Sagoböcker för vuxna!
När jag för nästan exakt tjugo år sedan flyttade ihop med mannen så hade han en sådan där vit bokhylla, som "alla" skulle ha då, i början på nittiotalet. Jag tyckte inte om vitt på den tiden, ännu mindre än jag gör idag.
Vad ska jag säga?
I'm a colour girl.
Girl är kanske att ta i, så här ett tjog år senare... men ändå.
Jag ville ha en annan bokhylla! Mannen sålde lite motvilligt "sin vita skönhet" till en kompis,en ungkarl, och färden gick till det stora möbelpalatset. Där stod han, Ivar, vad kan jag säga annat än att jag alltid har varit svag för naturliga karlar...
Trären och fin fick han följa med hem. Några penseldrag och ganska många kraftfulla ord senare (lasering är inte alltid en lätt konst) ståtade han i vårt lilla vardagsrum. I favoritfärgen såklart. Grön.
Ivar har ofta varit en outsider, ett mobbingoffer. Länge ansågs han passa bäst ute i garaget, ute i kylan, kanske på ett smutsigt lager. På senare år har det hänt något. Något har förändrats. Tiden, strömningarna, modet. Han har blivit rumsren igen. Just nu är han nog betydligt mer PK än mannen som har ett liknande förnamn. Ja, ni vet han från Elmtaryd, Agunnaryd, i Småland...
Han står fortfarande kvar, inte i samma vardagsrum, men här hemma hos oss.
Min stora starka gröna karl! Nästan som Hulken.
så hörs vi snart.
:)
/helena
ps. Tänk vilken kort hållbarhetstid böcker, framförallt romaner, har idag. På auktion kan man ofta fynda lådvis, med ganska nya titlar, för symboliska summor. Billigt och bra, men också lite sorgligt. Att böckerna inte står högre i kurs. Kanske har vi helt enkelt inte plats. För ett enda ord till?
Ett ord; FABRIKEN!
Underbar målande tolkning av temat...vilken härlig läsning - och vackra bilder!
SvaraRaderaHa en fortsatt bra tisdag.
Kramen.
Härligt att läsa om din relation till böcker, att du t o m läst när du borstade tänderna! Det har nog jag också försökt mig på, men det har alltid slutat med att jag haft mer tandkräm utanför munnen än I munnen, hihi! :D
SvaraRaderaJag har också alltid läst, särskilt som barn och i tonåren. Sen hade jag ett uppehåll på några år när jag inte alls läste böcker, hade helt enkelt inte ro eller intresse att göra det av någon anledning. Konstigt nog. Men trots det hände det att jag ändå köpte böcker, både på loppis och i bokhandeln, om jag hittade något jag ville ha - för jag var hela tiden inställd på att jag någon gång skulle börja läsa igen. Och intresset återvände till sist, och nu har jag alltid en (eller många!) böcker på gång. Läser inte lika flitigt som jag gjorde förr, men klarar mig inte utan böcker. De är en del av livet helt enkelt.
Visst är det nästan sorgligt att man kan hitta så gott som nya böcker på loppis och auktioner, man undrar om de alls betytt något för dem som ägt dem... Böcker har blivit en slit- och slängvara, och det är verkligen synd! Själv har jag VÄLDIGT svårt för att göra mig av med böcker, vill ogärna skiljas från dem.
Ha en fin tisdag! :)
Carina: Oj, vad glad jag blir! Tack!
SvaraRaderaLilith: Kul att finna en själsfrände i läsandets OCH skrivandets värld! :) Tack för att du tog dig tid att skriva och berätta om dig och din relation till böcker, här inne hos mig! Det uppskattas.
/helena
ps. Tisdagar är ofta en lite svår dag för mig att hinna läsa så mycket... men se upp, snart så ser ni mig på en blogg nära er! :)
Åh, det är alltid ett problem att få plats! Jag sållar och ger bort till kyrkans loppis eller till min mamma. Men mycket behåller jag och kör med dubbla rader i bokhyllorna. I går blev jag så glad när jag upptäckte en bok (Vita hotellet) som jag läste i tjugoårsåldern och bestämde mig för att läsa om senare i livet. Jag var så säker på att jag hade den kvar men fick leta lite.
SvaraRaderaTiden, är ett annat problem. Hur ska man nånsin hinna läsa allt man vill!?
Hm, det där med att läsa samma böcker igen (eller se om filmer) som man såg när man var ung, yngre :), kan verkligen vara ett vågspel. Ibland blir man så besviken och förvånad. Funderar på vad man någonsin såg i den handlingen, ångrar att den inte fick leva kvar där i minnet, så som den yngre helenan, upplevde den. Det händer ju å andra sidan att man blir positivt överraskad, kanske t o m hittar någon ny nyans, där i berättelsen någonstans. Hoppas att det blir så för dig, ett kärt återseende!
SvaraRadera:)
/helena
Smultron! Jag glömde önska dig välkommen, så då gör jag det nu: Välkommen! :)
SvaraRadera/helena igen