I medgång och motljus

I torsdags när jag skulle skriva ett par ord härinne, kanske väl valda, vem vet, så blev det inte så, för jag fastnade. Fastnade någonstans mellan punkt A och punkt B.

Jag hade precis laddat in några, väl valda bilder och givit dem en något mer passande storlek när jag tänkte tanken; Jag ska bara... Några av er vet säkert hur det brukar sluta när man ska bara, just det, det slutar inte, bara.
Bara titta in till ett par av mina favoritbloggar först. Vet att jag har snuddat vid de tankarna tidigare; att är det något som är lite trist med att själv befinna sig här inne, på min sida, så är det definitivt att tiden för att hälsa på hos er andra blir mer begränsad. Bara att försöka fortsätta jobba på den ekvationen, så gott mina mattekunskaper tillåter.

I alla fall det var därför det inte blev något inlägg i torsdags, i fall nu någon därute har suttit och grunnat på det sedan dess...

Nu är det lördag och tid för kärlek? Jag tycker det! Ett kärlekspar och min röda ros vill jag ge till er; alla ni modiga, vackra, ovanligt vanliga därute, som vill dela med er av stort och smått. Tack, ni förgyller min vardag... och helg (och stjäl massvis med dyrbar tid:). Rosen är egentligen mannens, vad kan jag säga annat än att det är bra att ha en man som uppskattas så att jag sedan får åka en skön snålskjuts på den uppskattningen. Även om rosor inte tillhör mina absoluta favoriter. Kanske är de lite för kliché, men en vacker sådan. Tur att jag skjuter snabbt ifrån höften... med kameran alltså, för nu har hon redan nickat till... rosen.

En extra stor ros vill jag ge till Lotta. Modiga, vackra, välformulerade Lotta. Som har haft en vecka som nog bäst kan beskrivas med bergochdalbane-liknelser. Kanske följer du också henne? Jag har hängt på hennes sida ett bra tag nu. Även om jag inte alltid vågar gå in där. Bara ibland. Ofta läser jag bara med ett öga, kisar lite, ungefär som man gör ute en riktigt ljus vårdag. I torsdags läste jag med uppspärrade ögon! Så rosen är till Lotta. Och livet.


Så hörs vi snart, jag ska bara...
/helena



ps Som ni vet så älskar jag de små tingen här i livet, det lilla "bleka" kärleksparet var det ingen annan än jag som ville ha. KJELL B står förmodligen för Kjell Boman, Falkenberg. (titta själv om du är nyfiken. klick!) Tänk att kärleken kan vara så billig och lättköpt, ibland. Bara på auktion. :)