love to hate it

För många blommor, för mycket kurvor & krusiduller, för kraftig guldkant, för putti-nuttig och gulli-gullig. Varför tycker jag då att den är så fin? Förmodligen beroende på allt det ovanstående. Och för att jag har blivit blödig och romantisk, på äldre dar...

Eller så beror det på att det är så praktiskt med en vas som blommar. Det ger de bara blekt gröna fingrarna lite vila. Mångfacetterad är den också. Om du vrider på den så blir den fyra olika vaser. I alla fall en vas med fyra helt olika sidor. Den blommar unikt, på fyra håll. På en sida spirar en moget lila tulpan, vänd andra sidan till och du hittar värsta bokmärkesblomstret, i lysande rosa. Däremellan finns det finstilta, små, små, blå blommor. Lite blyga. Som violer.

Jag brukar hävda att jag bara har en enda tysk vas, men det stämmer inte riktigt. För den blommiga "skönheten" kommer också ifrån Tyskland, närmare bestämt Bayern. Som tur är så innehåller stämpeln i botten inte enbart ordet Bavaria, för det är tydligen ett säkert tecken på att det är massproducerat och av sekunda kvalité. Och det vore såklart en katastrof. Eller inte.

Bareuther står det också, där, i botten. Läs gärna mer här, klick, där det dessutom går att klicka sig ytterligare vidare om man har en riktigt vetgirig (och sysslolös?:) dag.

Önskar er en torsdag i det rosa skimrets tecken. Så hörs vi snart.

/helena

ps Nä, detta är inte vasen, från igår, som förstörde mitt google-fingers rykte. Det är en mycket finare vas. Stram, stilren, sober. En vas helt i min smak. Utan krusiduller. :)