Vintervila

-Hm, måste min bäste vän verkligen smälta bort... redan?

-Hm, vad är det där för gula blommor som har börjat titta fram... överallt?




Ändå sedan våren 1942 har han suttit där på sin kära kälke. Den söta pojken med den drömmande blicken. Vinterdrömmar. För visst ser han lite besviken ut? Tövädret gör säkert att mössan kliar lite extra, också. Så där obehagligt som det brukar kunna kännas i brytningstid. De flesta av oss har nog lagt "hattenpåhyllan" för säsongen. Våren är här nu. Den ambivalentaste av årstider? Kanske inte årstiden i sig, utan snarare alla motstridiga känslor som den kan föra med sig. Vårkänslor som står på glänt. Särskilt för oss som, oftast, tycker att vintern är mer än uthärdlig. Rent utav vilsam. 

Ljuset. Vi kan inte blunda för det starkare ljuset. En fräsch dos D-vitamin i våra vintervita fejs. Vi behöver det. Men våren då? Den kan se så ful ut i sin nyljusa nakenhet. Innan den har hunnit få på sig sina skira gröna kläder.

 - Skynda dig nu det är bråttom, vi har inte hela året på oss, manar vårens mamma. -Skynda dig och klä på dig våren, så ska du få smaka, på årets nya smak. -Skynda dig innan den smälter! -Ja, jag kommer ju nu, svarar våren, fortfarande lite trumpet, men mest förväntansfullt, faktiskt. 



så hörs vi lite, lite längre fram i vår.
:)
/helena


ps. Och jag som, redan, har börjar tröttna på allt tjat om våren hit och våren dit och vad gör jag då? Skriver en text om våren hit & dit. Usch. Stackare. Gå in och läs Bodils syn på saken istället. Det är något som jag aldrig tröttnar på, Bodils syn på saker.