Den lilla vasen är inte mer än ca 12 cm hög och ändå så full av livfullt mönster. På ena sidan en hel trädgårdsvärld! Buskar och träd fulla av sjungande, visslande, drillande små liv. Ja, det är klart att jag inte med säkerhet kan veta att fåglarna övar på sina glada skalor, visst de kanske sitter helt förstummade, av beundran, över vilken vacker vas de har fått förmånen att pryda? Men det tror jag inte! De små näbbarna ser ut att ha mycket "sjung" i sig. På vasens bakgård, finns också ett hus, ett växthus? Eller varför inte ett lusthus? Lust måste han i alla fall haft gott om Björn Wiinblad (det ska vara ett danskt ö på Björn, men hur jag än trycker och trycker så kan jag inte komma på hur man får fram det på tangentbordet!?) Lust är ordet som jag tänker på när jag ser vasens lekfulla dekor. Vi tittar lite mera!
Aha, vems huvud dyker upp här då? |
Visst drillar de? Med näbbarna på "vid gavel"! |
En sommarfavorit! Tavla med fler lustiga små hus. Badhytter? |
Såklart, där är han ju; Romeo! Spelandes för sin Julia! |
BJÖRN WIINBLAD
"Den oerhört mångsidige dansken Björn Wiinblad tillämpade sin karakteristiska sorglösa stil på många material: textil, glas, metall, keramik och till och med teaterdekor. Under sin levnad skapade han unika föremål i små upplagor och drev en egen framgångsrik studio. Det var dock samarbetet med Nymölle..." (här ska det också vara danskt ö egentligen) "...(som han senare kom att äga) och Rosenthal som resulterade i det stora utbudet av lättillgängliga föremål som gjorde honom berömd över hela världen. Hans glada design och teckningar inspirerades av kärleken till litteratur och musik - opera gick lika bra som lokala folksånger. Hans överföringstryck som avbildade sagor, mytologi och vardagsliv har ett starkt grafiskt uttryck och en unik stil, men kunde ändå masstillverkas. Hans alster var särskilt populära i hemlandet och i USA."
Citatet är inte hämtat från webben, för en gångs skull, utan kommer ifrån en helt fantastisk bok! 1900-talets design, av Judith Miller, med underrubriken Den kompletta handboken. Tukan förlag. Översättning: Helena Sjöstrand Svenn och Gösta Svenn. Jag har inte tillräckligt med kunskaper för att kunna konstatera om det är sant, det där med kompletta. Att den är utförlig är det dock ingen tvekan om, i alla fall när man tar hänsyn till att den försöker täcka in hela världen, i en enda "liten" bok.
Jag har lånat den på biblioteket (som skall flytta till hösten) och får ha den hemma över hela sommaren! Hade jag haft råd hade jag säkert köpt den. Och plats! Som referenslitteratur. Som ögongodis. Vilka makalösa bilder! Som coffe table-skrytbok. Sure.
"Läcker, lockande och lärorik introduktion till vår tids formhistoria", så uttrycker sig bokrecensenten i DN, gå gärna in och läs mer här, klick!
Såå dyr är den egentligen inte, med tanke på sin tjocklek och de vackra färgbilderna. 239 kronor hos Bokus. 267 kronor hos adlibris (mycket utförlig beskrivning av boken finns här också) Vill man vara miljövänlig och köpa second hand, blir det betydligt dyrare?! 350 kronor på bokbörsen och så mycket som 410 kronor på antikvariat.net. Ibland är det dyrtbart att bry sig om miljön...
Min lilla vas hade också en något dyrare prislapp än min normala loppisbudget, men vad gör man när något är fullständigt oemotståndligt?
Oftast stoppar man (läs jag:) ner plånboken igen, men inte den här gången. Varje dag kan jag beundra vasen och flickan, som inte behöver något innehåll för att förtrolla mig. Julia!
så hörs vi snart.
:)
/helena
ps Den fina boken kommer jag nog att berätta mer om/ur en annan dag. Kanske lite mer om skandinavisk keramik? Stig Lindberg? Gunnar Nylund? Eller kanske om efterträdarna till "pojkarna" på Orrefors, Hald och Gate. Den som lever får se... jag får ju njuta av boken heeela sommaren. Alldeles gratis. *LER*
Mycket fin liten vas!
SvaraRaderaTyckte mig för övrigt skymta en bas,
i raden av foton till höger.
Nu undrar jag bara vems den kan vara? Spelar du?
Jag blir nyfiken, eftersom jag blev med bas i slutet av maj och sitter hemma på kammaren och övar. (Men säg inget till nån. Jag vill hålla det lite hemligt. Har aldrig spelat något instrument tidigare.)
/smultron
Orkar inte tjafsa med blogger. Det hjälper inte att jag loggar in på nytt.
Smultron: Jag är kär i en basist! (eller nästan två då, för dig tycker jag ju också om..;)
SvaraRaderaMannen spelar gitarr och bas och fuskar lite på en del andra instrument. Han är väl en slags självlärd musiker/musiklärare. Håller en del kurser i bl a nybörjargitarr.
Din hemlighet är trygg hos mig, men jag viskade ett par små ord i mannens öra... så om du vill ha en "jam session-partner" ;);) eller kanske en lättsam lektion eller två, så vet du var han finns.
:)
/helena
ps Jag spelade fiol när jag var i tioårsåldern, men precis när min lärarinna tyckte att jag började få lite kläm på det, så fick jag ett ryck... och skulle helt plötsligt börja spela gitarr istället. Bara för att min bästis gjorde det och för att det är lättare att sjunga till gitarr. Efter ett par år tröttnade både kompisen och jag. Inget tålamod! Har fortfarande ont om just den "varan". MEN varje gång, VARJE, jag ser/hör en violin, så ångrar jag att jag slutade spela... precis när jag började bli bra på det. Grrr.
Man blir alltid så glad av Björn Wiinblad! Fint!
SvaraRaderaSanna: Du har så rätt. Glad! När hans sköna, glada design dyker upp i min second hand-väg, då är det svårt att hålla smilbanden i styr... de vill styra uppåt! ;)
SvaraRaderaDet är något med alla de där små detaljerna, att han verkade bry sig om varenda litet "penseldrag". Se bara på de små fåglarna på Julia-vasen. Ljuvliga!
Välkommen hit, förresten!
/helena