"...som en lärostund mellan två vågor"

Tror ni på ödet? I måndags fick sommarkvällen och månen mig att tänka på Snigeln, som ni sedan fick läsa härinne, i tisdags. På onsdagen var jag på auktion och hittade en barnbok av... tro det eller ej; Werner Aspenström. Visserligen har jag redan tidigare läst mig till och förstått att Aspenström var en författare med många strängar på sin poetiska lyra, men ändå. En barnbok! Både skriven och illustrerad av Snigelns upphovsman! "En liten historia berättad och ritad för Pontus det minnesvärda året 1961" står det på ett försättsblad till Gula Tassen, boken som utgavs av Rabén & Sjögrén 1965 (ni vet förlaget som var smarta nog att inte refusera Astrid L...) Nu ligger den gula boken här hemma, den trivs så fint ihop med den andra gula sagoboken, den som är mer än trettio år äldre.

Så slänger jag en blick i dagens tidning, den med namnet på den lilla staden jag bor i på framsidan, BT. Däri berättar chefredaktören om ett tal som han skulle hålla/har hållt, ett avslutningstal till gymnasisterna som går ut nu, på samma skola som han själv utexaminerades ifrån 30 år tidigare. Han skriver lite om att saker går i cykler, lite som jag själv har reflekterat över. Om att vissa tider är oroligare än andra. Som jag nyligen också funderat runt. Tider av oro, tryggare tider. Om dagens höga ungdomsarbetslöshet. Bl a.

Hur var det nu? Tror ni på ödet? För i texten, i talet som han skall hålla/har hållit citerar han, ja just det; Werner Aspenström. Exempelvis en strof ur dikten Bondestudentens sista brev, som också skrevs 1961, en strof som Herr Chefredaktör (& jag) tror fångar något av den osäkerhet som många av dagens unga, också, kan känna:

"Motsägelser, ett tyglat tumult,
bättre fann jag inte världen."

Aspenström avslutar dikten om studentens oro inför en alltmer myllrande och modern värld, med följande ord:

"Det var en professor i Amerika,
Albert Einstein,
honom tänkte jag rådfråga.
Då läste jag i tidningen om hans död."

Har ni börjat tro på ödet än? Eller är det en slump att jag slänger en snabb blick i almanackan och konstaterar att det just idag är den: "Internationella dagen mot barnarbete" Hm.

"Att vara katt, att ha en nos och en svans,
den ena fram, den andra bak,
en päls runtom och ingen annanstans,
det är en märklig sak.

Det kunde blivit tvärtemot.
Man kunde vara grön och blå,
en hund, ett hål, en samling skrot.
Nu blev det inte så.

Man är en katt. Man går på jakt
med skuggan bredvid sig.
Så det blir åtta tassar sammanlagt
som vandrar denna stig."

/ur Gula Tassen av Werner Aspenström



så hörs vi snart.
:)
/helena

ps Eller egentligen är det väl bara början, på livet, i alla fall för de små, de unga, men skynda, skynda långsamt. Werner A vill ha slutordet, så då får han väl det, *ler*, "Människans liv är som en lärostund mellan två vågor."