Bilder & Biljud

Hade tänkt att skriva något lite poetiskt om den magiska midsommarnatten, men jag är alldeles för trött och den mörka, lite regntunga natten är alldeles för dunkel för att framkalla några poetiskare tankar. Dessutom är den alldeles strax slut. Natten. Lika slut som jag...

Jag har inte hunnit plocka några blommor idag, men vi har äntligen sett Winter's Bone som kanske inte riktigt var så bra som jag trodde att den skulle vara. Det tenderar ju ofta att bli så när man har höga förväntningar, men den unga huvudrollsinnehaverskan var verkligen ett fynd. Så starkt och trovärdigt spelat! Sammanfattningsvis; En totalt oromantisk, osomrig film. Perfekt för en midsommarafton. Hm. Om man vill upprätthålla balansen i tillvaron. Yin & Yang. Och allt det där.

Annars har jag mest bläddrat lite i ett par tjocka låneböcker, bl a den här. Och lyssnat på ljudet av löven, genom springan i det öppna sovrumsfönstret. Det låter lite som att de applåderar, löven, när de rör sig mot varandra i regnet. På håll hörde jag några kids kicka boll, den nya idrottsplanen invigdes officiellt häromdagen. Idag invigdes den av en boll som uppenbarligen inte får sommarlov. Jag funderade över ljuden som fortsatte att berätta om de som inte har åkt ut till landet, eller havet. Vi är några kvar som firar i sta'n. Jag uppskattar tystnaden, men ett och annat decibel som tyder på liv, har jag inget emot. Lagom lågmälda livstecken sådär. Lite som ett surr, fast utan sting.

Vi var på vårt rebelliska midsommarhumör och struntade i sillen, det var så kyligt så mannen gjorde en köttig gryta istället. Tack, älskling, den var verkligen god!

Som traditionen bjuder, ända sedan mannen fick lådan! i present, så lyssnade vi på Lindeman, midsommarfiraren. Han som inte kan ta av sig hatten dagen efter för att huvudet då riskerar att gå i tusen bitar. Han som drömde om en prästkrage på midsommarnatten, för att han hade lagt sju flickor under huvudkudden. *ler*

Nu ska jag snart gå och lägga mitt trötta huvud mot en blommig kudde och drömma om elva spinkiga små flickor i en ring. Det ser nästan ut som att de har hula-hula-kjolar på sig, fast att de kommer ifrån den alldeles svenska västkusten. Laholm. Signaturen har jag inte forskat i - än. Kanske är det någon som har varit vaken alldeles för länge på småtimmarna som har försökt att teckna ned sin autograf. Någon som just konstaterat att midsommaraftonen har blivit dag? Vad vet jag?


Jag önskar er en fin dag, med huvudet på plats och in one piece.
så hörs vi snart.
:)
/helena



ps Ni aktar väl er för smådjur? Som gömmer sig i gräset och lurar i vassen. Ja, fästingar och så, och dagsländor och gråsuggor. När ni vistas där ute i "spenaten"? Kanske bäst att ni lyssnar lite på vad en expert har att säga i frågan? Sscchh, annars hör ni ju inte vad fjärilarna säger.