Hej(a) vardagen!

När man har en kropp som inte alltid vill vara med på noterna, en kropp som inte ens alltid vill vara på samma sida i nothäftet, eller i värsta fall, en kropp som aldrig har lärt sig att läsa noter alls - DÅ kan det här med helg kontra vardag bli en anings diffusa begrepp. Ta bara som nu, precis i detta nu, när jag hade planerat att skriva något lite reflekterande gulligt, till er, med en svart/vit bild till... istället får ni nöja er med det här, något lite taffligt svammel om en strejkande lekamen.

Så där blir det ofta, JAG vill göra långa utsvävande tankesaltomortaler - kroppen vill inte ens stiga upp?! Eller ner. JAG vill ropa glädjefrivolter över att snart är det helg - den saktfärdiga kroppen vill inte sluta påminna mig om alla ouppackade fyndkartonger, bortglömda kassar och osorterade papper. Hm. Konstigt de där högarna försvinner inte bara för att almanackan meddelar, att det strax är lördag.

Vill det sig riktigt illa så tycker kanske kroppen, eller åtminstone ett par samvetsgranna, väl valda kroppsdelar att vi borde ha en dejt med självaste Herr Tvättmaskin, på blanka söndagen. Not my kind of date. Eller kanske en trekant? Strykbrädan (som visserligen kan pigga upp lite med sina glada Marimekkoliknande blomster!) det ständigt fräsande järnet, ett par rutiga skjortor... och så jag. Vänta lite nu... det blir väl snarare en fyrkant? Eller kanske till och med en pentagon?! Eon? Eoner? *ler*

Hursom helst, det här med vardag & ickevardag kan bli lite rörigt lite hullerombuller så där, när ingenting går att planera säkert och absolut ingenting vill löpa helt smärtfritt eller snabbt (förutom möjligtvis fingrarnas vals över tangentbordet då).

Å andra sidan kan en helt vanlig torsdagskväll bli lite speciell eller varför inte förvandla en lite bortglömd, nästan dammig, tisdagsförmiddagen, till en nästan magisk stund. En kort stund. För hur det nu än är med den gäckande tröttheten, så vet man aldrig, heller, när den andra slår till ; den överraskande, överrumplande PIGGHETEN. Ibland är den bara där, redo att hjula sig/mig fram genom vardagen. Eller helgen. Eller hjula har jag aldrig kunnat, inte ens när det begav sig, men en liten kullerbytta kanske. Liten kullerbytta alltså.


så hörs vi snart, när det är helg eller vardag. Vem vet.
:)
/helena



ps Lekamen - har ni tänkt på vilket lustigt ord det är egentligen. Lek o. amen. Lustigt, eller hur? Jag tänker inte på amen, i kyrkan, när jag särskriver fram två ord ur ett. Jag tänker lite mer  - Amen, som i jamen alltså. - A, men lek då kroppen! Som en uppmaning! Gör det, för all del: lek! Låt inte vardagen eller mig störa. Lekamen! Lek amen! Amen lek!