De har stått där sedan i påskas. Jag tror inte att de har förstått att Kristi himmelsfärd har farit sin kos - för längesedan. Eller att pingsten smet förbi - Swosch! - så var den bara borta. Tror knappt att de hann bli hänryckta alls. Varken den rara kaninen eller den galna, förlåt, den galande tuppen. De står där i varsin givakt. Utan att ge särskild akt på tidens gång. Man kanske får hålla dem - och tiden - under luppen? För att alls se var de blev av. De där dagarna som så snabbt flög förbi. Och på hyllan däruppe står de kvar, kaninen utan ett skutt ens... och den tysta hjärtliga tuppen.
så hörs vi, en dag när tiden låter sig fångas, lite lättare.
:)
/helena
ps Vågar jag tala om för dem att: snart, snart så är det midsommar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar