Duka med goda intentioner

Året började så bra. Jag la alla de pastellfärgade korten på bordet. En riktig post juldukning skulle man kunnat kalla den. Eller pre vår.

 

I ena hörnet av det runda bordet spatserade fredsduvan nickande fram. Den kluckade lite gemytligt mot sin knallrosa - något tillplattade - fågelkollega och la sig sedan tillrätta strax bakom efterrätten.

 

Allt på bordet är second handinhandlat - om nu någon trodde något annat. Utom äpplena och mentosarna. Och fikusen. Och duken, som är en prenumerationspremie.

 

I andra änden av bordet står den gamla snåla hundralappen och försöker demonstrativt sträcka upp sitt ständigt hungriga myntinkast mot alla i sin närmaste omgivning. För både Spara & Slösa bor faktiskt här. Under samma tak. I samma skalle. De brukar sova i samma säng också. Fast alla deras motstridiga tankar gör att det blir väldigt trångt ibland. Och svettigt. ;)

 

Nu funderar jag på att duka av en del pasteller och servera lite mera blåvitt i vår. Har inte riktigt bestämt mig än. Kanske blir det, det där gröngrönskande påslakanet istället, som får agera förkläde duk i den spirande tiden. Eller så får det vänta till sommaren.

 

Idag hittade jag den ståtligaste fågel man kan tänka sig, tror att det är en tjäder. Eller jag såg den redan förra veckan, på den lilla loppisen. Men då kunde jag inte bestämma mig. Det är den som fått mina pastelliga tankar att så vårvankelmodigt, av och an, vanka.

 

Den blåa textilfågeln liksom pickade mig på axeln idag och sa; - Ta med mig hem, det är så kallt här i garaget. Och ensamt. Nästan alla prylarna är ju bortloppade nu. Eller hemloppade? Och snart är det påsk, då kan du ju servera alla dina godaste intentioner ihop med mig.

 

- Mums, sa jag.

 

:)

/helena

 

 

 

ps Sparsamhet för mig är oftast synonymt med att tänka minst två gånger innan jag köper något nytt och att bara tänka en gång när jag köper något i andra hand. Ungefär så. Fast det är ju enkelt för mig att säga som älskar allt som redan bär på en historia. Gärna en lite längre historia. Men kort kan också vara underbart, ibland. Sa Povel. Ta er nu en kort, men underbar! svartvit stund och lyssna på den evigt kloka texten.