Ett påfågelöga i en ishink

Tänk så många övergivna ishinkar det finns. Lite förvirrade - i denna ismaskinernas tid - står de längst in på loppisars och välgörenhetsbutikers välfyllda glas- och metallhyllor. Det är sällan jag lägger märke till dem ens. Men den här kunde jag inte undvika.

I min ishink kommer det aldrig finnas någon is. I min ishink kommer saker att blomma. Allt möjligt tror jag. Kanske inte asfalt, men allt möjligt annat.

Den är ganska liten och oansenlig egentligen. Men den har ett mönster inpressat i sitt pressade glas som fascinerar. Jag vet inte riktigt vad det föreställer, på ena sidan ser det ut som ett flikigt ankare som sjunker neråt mot djupet, eller om det är en drunknande fågel?! Svårtytt, som sagt.

Kom att tänka på Tage D's ord igen, de till Monica Z - "Ett lingonris i ett cocktailglas". Det är lite den tanken jag får här (se rubriken). Jag tänker mig att det är en ganska bra beskrivning av den svenska påsken. Med mycket färg. Och dramatiska händelser i den historiska bakgrunden - oavsett på vilken uppståndelse man tror. Kaos är granne med Jesus, eller hur det nu var... Och så vädret då, detta ständiga samtalsorosmoln. Blir det sol eller kyligare vindar? Eller allt på samma gång?

Som ett påfågelöga i en ishink.

Undertill är den graverad/signerad med något som ser ut som Em - 77. Men jag har inte lyckats få fram någon mer information om den - än.

Och så det tunga mässingshandtaget därtill. Gillar kontrasten mellan det skira, sköra glaset och den tunga gedigna mässingen. Sen har den ju sin tillhörande istång kvar också, det är ovanligt att se. Ofta har de två separerat med tiden eller så kanske hinken ifråga aldrig har haft någon matchande tång?


Men nu spelar tång eller ej så stor roll här, för i min ishink kommer det aldrig att finnas någon is. Tror jag.
:)
/helena



ps Kan inte bärga mig till hösten när filmen om Monica Zetterlund får premiär! Peter Birro står för manus och regissören heter Per Fly. Ser särskilt fram emot att höra och se den mångfacetterade artisten Edda Magnason i huvudrollen. Här hos aftonbladet kan ni tjuvkika på en liten trailer. Och här på Eddas egen sida kan ni höra - och se - smakprov på hennes egna musikaliska äventyr. Bra rescensioner har hon dessutom fått. Jag tror jag måste lyssna mera.