- En lillasyster! Det var länge svaret på frågan om vad som var min hetaste önskan. Fast jag hade förstås kunnat tänka mig en storebror också, i värsta fall liksom. En storebror går väl alltid att klämma fram, lite i efterhand, tänkte jag.
Som jag tjatade om ett syskon! Till slut gav jag upp. Och började tjata om en hund istället. I flera år tjatade jag. Till slut tröttnade väl mina föräldrar på allt mitt tjatande och gav mig en - undulat.
Tror att jag har berättat om det förut någonstans - en skröna som är sann. Det kanske låter som ett antiklimax i någons öron, men jag älskade faktiskt min gröna sköna Putte. Heligt och dyrt, älskade jag honom. Så som bara en tioåring kan älska ett djur.
Längst upp på en hylla på Myrorna stod den länge. Tavlan med de två allvarliga flickorna på. Så fort jag såg den tänkte jag på dem som systrar. Systrar som har en hemlighet, något som bara de vet.
Åh, jag ville så gärna ha den där tavlan, spanade på den i säkert ett halvår. Gick och kollade till dem i deras tavelhörn varje gång jag stack in mitt nyfikna second handsinne därinne. Men sist jag var där, så var den borta. Snyft.
Jag hoppas så att den har kommit till ett bra hem. Till någon som åtminstone hinner slänga en förströdd blick på dem varje dag. Till någon med ett sjätte sinne för detaljer, så att denne någon inte glömmer bort att beundra den lilla flickan på broschen också. En syster till?
Men nu var det varken Putte - den gröna undulaten eller de allvarliga tavelflickorna som det här skulle handla om. Det här ska handla om Qendresa's ord. Beundransvärt träffsäkra ord. Och om kärleken till ett alldeles speciellt band.
Ett band som jag alltid kommer att få fortsätta att vara avundsjuk på. Men jag tänker mig att det finns en större betydelse av ordet "systrar" också. Något som förenar långt bortom blodsbanden. Något evigt och stort. Så kanske har jag några systrar därute ändå? Jo, så måste det vara.
Nu är det, äntligen, din tur Qendresa - kör hårt lilla syster!
En syster är ett stöd
och en hjälpande hand.
Hon är bunden till dig
med ett kärleksfullt band.
Det känns tryggt att hon vet
varifrån du kom,
att hon ser vad du gör
och att hon bryr sig om.
Med henne kan du dela/av Qendresa Nikqi
både sorger och skratt...
En syster är en gåva
- en ovärderlig skatt.
:)
/helena
ps Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 1: 'Det här är Charlotta. Hon gör mig glad!'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 2: 'Det bästa med poesin...'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 3: 'Poesi är aldrig ute'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 4: '(T)ankfull'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 5: 'Regnets (och Johns) onomatopoesi'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 6: 'Kort och precis poesi'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 7: 'God Ny poesi!'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 8: 'Får det lov att vara lite poesi?'
Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 9: 'Blink-blink blinkande poesi'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar