Här sitter jag och försöker hålla ögonen öppna. Snart, snart får jag sluta dem en kort stund. För nu har killarna åkt klart. Svingat sina slimmade trikåklädda kroppar i de mest påfallande anti-g-kraftsposer. Piruetter och kvadruplar har stått som spön i... isen.
Ja, ni som följer med lite vet vid det här laget att jag älskar konståkning! Älskar.
Sitter här och konstaterar - än en gång - att; ett öga på skärmen där och ett annat öga på skärmen här - är ingen bra kombination. Möjligtvis om man strävar efter viss vindögdhet. Inövad vindögdhet. Inget att rekommendera. Men vad gör man inte när man vill hinna allt. Allt. Precis allt.
I helgen vill jag hinna hitta blåbärsris till den lilla vårflirtiga Upsala Ekebyvasen. Om jag så ska ställa mig och skotta bort snö mitt ute i blåbärsskogen så vill jag plocka lite grönt ris nu! Det känns som att särskilt den gula randen på vasen kräver det av mig, som motprestation för att jag fick den för endast en femma. Hela vasen förstås - inte bara den gula randen.
När jag stod där på garageloppisen, för ett tag sedan, och vred och vände på den lilla sötnosvasen så kunde jag inte riktigt dechiffrera signaturen undertill. Tyckte det såg lite lurigt ut. Det stora A:et var inte svårt att se, inte det lilla b:et heller, men vad var det där på slutet? Ett litet q? Nej, det visade sig att det var ett litet, lite lustigt g.
Abg alltså. Fortfarande kunde jag inte riktigt komma på vem det var. Behöver tydligen bättra på mina Atterbergkunskaper. Efter en snabb insurfning till den alltid lika informativa sidan signaturer.se så stod det klart, solklart, att de tre bokstäverna var synonyma med den signatur som keramikern Ingrid Atterberg använde sig av under de år (1944-63) som hon arbetade på Upsala Ekeby.
Och så vill jag ju hinna blogga lite. Och se på mer underbar konståkning. Och gå en lång loppisrunda. Och läsa en stump i mina låneböcker. Och gärna umgås en aning med mannen också.
Och är ett bra ord. Bara man använder det varsamt. Och lagom ofta.
:)
/helena
ps Och om ni hinner så kan ni läsa lite mer om Ingrid Atterberg här! Bl.a. om chamotte och den teknik som min våriga vas upphovskvinna kom på att hon kunde använda för att "tämja" den grovkorniga lermassan med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar