" ... Du som är ebb och flod
Eldströmmen i mitt blod ... "
" ... Du som är spår i sanden
Eldsken på stranden ... "
" ... Du som är lust och lek ... "
Rösten är Monica Z's. Den evigt unika. Musiken är en annan Monicas. Orden är Lars Forssells.
Det finns så många röster att lyssna på här hemma. Flera hundra. Kanske tusen? Uttrycksfulla instrument. En del ord som lättvindigare blåser förbi och andra som stannar kvar.
För en femma, en tia, för ingenting får man köpa en skiva full med musik idag, på loppis. En del saker förändras, tänker jag.
Men jag tänker mest på allt som förenar. Som kärleken. Som när Sahara H undrar; " ... What if leaving is a loving thing ... " Och Monica Z kontrar med Marie Bergmans ord; " ... Jag älskar dig. Därför så går jag nu ... "
När Monica sjunger Wiehe gnistrar det lite extra om orden. De om frihet, fred, rättvisa och kärlek.
Jahaja, Sahara. Efter ett par varvs lyssnande längtar jag ändå efter mera "Neon lights".
:)
/helena
ps Ikväll tänker jag inte missa Dox, dokumentären; "Jason Becker - not dead yet" Om rockstjärnan som bara var 19 år när han fick veta att han hade ALS. Läkarna sa att han aldrig skulle kunna göra musik igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar